Vexternas själ.
(Efter franskan.)
(Slut fr. föreg. AF.)
Såsom 7 ett sista exempel på denna stjelkens
begär efter ljus och luft vill jag anföra en iakt:
tagelse af en fransk botanist; Framför en kruka
med jasminer satte han!ett litet bräde; i hvilket
han hade borrat flera hål med två tums diame
ter och på sex tums afstånd från hvarandra.
Jasminen förändrade genast riktning och sträckte
sig mot ljuset i det den sköt ut genom den
närmaste öppningen; botanisten vände om brä
det, så att stjelken åter kom i skugga; men
vexten sökte åter ljuset i det den kröp ut ge-
nom den andra öppningen: Han upprepade
experimentet och hade slutligen den tillfreds-
ställelsen att se stjelken gå genom. alla hålen
och löpa zigzag på båda sidor af brädet: Leder
icke : detta tanken på fogelns instinkt, då den
söker att undkomma genom den första öppning;
som den kan finna?
Ljuset är för vexterna; såväl som för största
delen af alla lefvande väsenden, det vigtigaste
goda; och derför sträfva de derefter med all sin
kraft: Hvar och en vet att solrosen alltid vän-
der sinajstora; gula.blommor mot dagens stjerna;
men mången är i okunnighet om; att en del
vilda vexter äfven följa solens lopp: Om man
framemot aftonen kommer in på en äng så att
man kan iakttaga solnedgången, ser man en-
dast få blommor, derför att de alla äro vända
mot den nedgående solen; kommer man åter
från motsatta sidan; ser man ängen stråla itu-
sende sinom tusende blommors prakt.
Vexterna tyckas, liksom djuren; njuta en stär-