den förre derför att han skulle kallat poliskonstapeln-skräddaren för menedare. Nu skola vi läsa upp protokollet från föregående rättegångsdag; började domaren. Grönhagen. Jag hör inte, nådig lagman. pROMaren. Hör han inte? Ja det kan jag inte jelpa. Grönhagen. Jaha, men jag skulle vilja höra hur det låter. Domaren. Jaså, nå gå omkring bordet och ställ sig bredvid-nötarien som läser upp protoköllet då. (Grönhagen sätter glasögonen fastare på näsan och vankar omkring bordet samt åhör protokollets uppläsande. med andäktig min, dervid hållande sin näsa så nära som möjligt intill notariens.) . Domaren (sedan protokollet blifvit uppläst). Ar här något att anmärka mot protokollet? Grönhagen. Jaha, jag bestrider att saken hör till skomakar..., jaså, att skomakarskylten hör till saken, och inte biribiaffären heller, för jag tycker som sanningen är, att man eger rättighet ljuga så mycket på sig sjelf som man orkar, och att Färnlund inte behöfver lägga sin näsa i blöt. Färnlund. Jaså... Ja men nu vill; jag höra vittnen och de skola... . Grönhagen (afbrytande, beskedligt): Vänta lite. Om Färnlund inför rätten vill erkänna att han gycklat när han kallade mig för menedare den 3 mars, så vill jag inte hämnas; jag vill då bara att männen skall varnas, och Ofvanpå det så nedlägger jag målet. ärnlund (förargad). Lägga ner målet! Jag vill inte lägga ner målet; och inte vill jag hämnas heller; men fortsättas ska målet, för han. har chikanerat mig. Domaren. Ja, men sätt sig öfver det der nu, hr Färnlund, så är herrn beskedlig. Färnlund Ja det förstås, hr domare, men jag har just fått reda Pp den der skomakarn som Grönhagen skojade med angående skylten, och det skulle vara trefligt.... i Grönhagen (afbrytande). Jag lemnar hr Färnlund mitt förakt. Färnlund. Jaså, nå nu skall domstolen få veta en historia till. dan har talat om att han stod och passade på alla som osnyggade på slottet och angaf dem, och sen så gick han upp till slottsfogden och fick 5 rdr för hvareviga en. Domaren. Ja men ni kunna ju förlikas nu. Jag är öfvertygad om att hr Färnlund är en så human karl att herrn inte bryr sig om småsaker. Grönhagen vill ju inte bry sig om herrns yttranden om honom. Färnlund. Ja, för domarns skull, så får det väl vara, men jäg lemnar honom föraktet, och om förlåtelse skall han be! mig. Jag har ju förlorat 200-rdr på karlen. Han har bara bränt upp byxor och ljugit hos mig. Grönhagen. Det bestrides, men jag nedlägger målet och förlåter honom. Färnlund (med hetta). Han vill nedlägga, ja, för han törs inte höra vittnen. Grönhägen (förande glasögonen upp till hårfästet). Törs ja inte; ja si då.... Domaren (afbrytande, till Grönhagen tyst, tyst nu.) (till Färnlund) reta honom inte! ärnlund. Nehej vasserra, jag bara lemnar honom mitt förakt. Grönhagen (bugande sig). Och jag med. Domaren. Ja, då afskrifves målet såsom varande förlikt. Parterne i korus: etackar ödmjukaste. Lltteratören Arnellus och polisen. I går afkunnades i rådhusrättens 3:dje afdelning utslag i ransakningsmålet angående litteratören Arnelius, anklagad för att hafva, den 27 september förlidet år, med våld sökt förskaffa sig inträde i polisdomstolen. Hvad först och främst beträffade hr Arnelii påstående, att poliskonstapeln Malmqvist måtte som återgångsvittne förklaras, så ogillades detta af rätten; stadssoldaterne Andersson och Stenseijer frikändes från allt ansvar, äfvenså vaktmästare Eriksson, som ansågs ej kunna dömas till vidare straff, än det han redan undergått. Hvad åter angick litteratören Arnelius så ansågs att han, som bevisligen i polisdomstolens förmak fört oljud och genom detta sitt uppförande tillställt förargelse, gjort sig skyldig till ansvar enligt 11 kap. 2 och 6 SS strafflagen; men som hr Arnelius äfven vid ett rangakningstillfälle gmädat domstolens ordförande, och dennå del af målet tillhörde Svea hofrätts omedelbara pröfning och afgörande, så regolverades att handlingarne skulle öfverlemnas till nämnde domstol, hvilken derefter komme att meddela vidare utslag i målet. rer rnån or a TS ee Se nn