löshet kunna ju stundom tvinga en menniska till att fatta ett förtvifladt beslut: Noddington var i sjelfva verket icke annat än en stor by; ehuru den .fann för godt att kalla sig .sjelf en ,handelsstad och detta kom sig kanske deraf att ett par gamla gummor hade för vaha ait hvarje lördagseftermiddag slå sig ned med sina mångelskebord på stora gatan, hvilken anspråkslösa handelsrörelse de goda Noddington-boarne kallade att hålla torgag: J fordna dagar; då kowmunikationerna melJan städerna underhöllos medelst diligenser; hade Noddington haft en viss betydelse såsom en al -hufvudstationerna på vägen till en stor fabriksstad; från den tiden förskrefvo sig dessa bandelsstads-traditioner; som man ännu bevarade med sådan pietet. i Men en jernväg anlades, och den afledde trafikens ström från Noddington, som nu, dertill nödd och tvungen; drog sig tillbaka från affärerna — dock utan att ega något synnerligen stort, samladt kapital att lefva af. Men; tänkte jag i mitt sinne; menniskorna måste ju i alla fall der; som annorstädes; födas och dö — och vid sådana tillfällen är läkaren oumbärlig: Tili och med sjelfva Noddington. kan då omöjligen vara så ociviliseradt; så långt ifrån att iakttaga Sdet passande; att det skulle slå sig frara helt och hållet utan läkarebiträde. Hvarhelst det finHes en aldrig så liten församling af menskliga varelser; .kan en läkare alltid uppsamla någon Smula förtjenst: Nodädington hade blott tvenne gator; en hufvudgata och en tvärgata; i närheten af denna tvärgata låg, värdshuset Röda lejonets. Jag