löshet kunna ju stundom tvinga en menniska
till att fatta ett förtvifladt beslut:
Noddington var i sjelfva verket icke annat
än en stor by; ehuru den .fann för godt att
kalla sig .sjelf en ,handelsstad och detta kom
sig kanske deraf att ett par gamla gummor
hade för vaha ait hvarje lördagseftermiddag
slå sig ned med sina mångelskebord på stora
gatan, hvilken anspråkslösa handelsrörelse de
goda Noddington-boarne kallade att hålla torg-
ag:
J fordna dagar; då kowmunikationerna mel-
Jan städerna underhöllos medelst diligenser; hade
Noddington haft en viss betydelse såsom en
al -hufvudstationerna på vägen till en stor fa-
briksstad; från den tiden förskrefvo sig dessa
bandelsstads-traditioner; som man ännu beva-
rade med sådan pietet. i
Men en jernväg anlades, och den afledde
trafikens ström från Noddington, som nu, der-
till nödd och tvungen; drog sig tillbaka från affä-
rerna — dock utan att ega något synnerligen
stort, samladt kapital att lefva af. Men; tänkte
jag i mitt sinne; menniskorna måste ju i alla
fall der; som annorstädes; födas och dö — och
vid sådana tillfällen är läkaren oumbärlig: Tili
och med sjelfva Noddington. kan då omöjligen
vara så ociviliseradt; så långt ifrån att iakttaga
Sdet passande; att det skulle slå sig frara helt
och hållet utan läkarebiträde. Hvarhelst det fin-
Hes en aldrig så liten församling af menskliga
varelser; .kan en läkare alltid uppsamla någon
Smula förtjenst:
Nodädington hade blott tvenne gator; en huf-
vudgata och en tvärgata; i närheten af denna
tvärgata låg, värdshuset Röda lejonets. Jag