utskotts betänkande, hvar! tillstyrkes väckt motion
om framläggande för riksdagen afen fullständig
tablå öfver statsverkets ställning, blef af kam
maren godkändt.
Vid föredragning af lagutskottets utlåtande
M 53, afstyrkande väckt motion om dödestraf-
fets a afskaffande, uppstod en lång ochliflig diskus-
sion, hvarunder bifall till atskottets förslag yrkades
at rr Fröman, vice talmannen Almqvist, grefve
E. Sparre, som insåge tiden ej ännu vara inne
att vidtaga ex lagförändring i motionens syfte
Denta förordades deremot af hrr Hasselrot,
Arrhenius, Bergstedt, Holmberg, Nisser, von
Koch och frih. Hugo Hamilton, ravn föll dock
vid votering med 39 röster mot 38: Mot det
fattade beslutet anmäldes reservation af de her-
rar, Bom talat mot utskottets hemställan samt
dessutom af hrr N: Hofsten och Hammar.
Lågutskottets utlåtande N:ris 54—58, rörande
åtskilliga mindre vigtiga frågor gillades med
undantag af JM 57 rörande vittnesedens förän-
dring, som på yrkande af hr Rydin öch efter.
votering med 35 röster mot 20 återremitterades.
Andra Kammaren.
Tillfälliga utskottets JM 5 och tacksigelse-
skrifvelse till kapten John Ericson bifölls.
ÖFVERLÄGGNING OM DÖDSSTRAFFETS
AFSKAFFANDE:; :
Lagutskottet har; såsom bekant, afstyrkt bifal
till herr Bovins härom väckta motion.
Diskussionen öppnades af motionären, som
varmt förordade sitt förslag. Han bestred pi
det aldra bestämdaste det barbariska skooflete
nödvändighet. Brottmålsannalerna visa tydligt
att de som förfäkta denna nödvändighet ha orätt.
Tal. vände sig mot det grymma och onaturlig:
uti att aflifva en menniska, som icke är beredd
att dö. Visserligen afrättas ingen; utan at
först ha haft en s. k. beredelsetid; men det ä
icke sagdt att denna varit tillräcklig eller att
den lifdömde blifvit förbättrad derföre att har
haft stupstocken för ögonen. Men har sagi
att vårt samhälle icke nått den utveckling
att dödsstraffet utan våda kan upphifvas. Det
är dock upphöfdt i många och har icke under
åtskilliga år tillämpats i ännu flera länder, som
stå långt efter oss i fråga om bildning och
upplysning. Man tycker att dödsatraffet bör
qvarstå i lagen, utan att derföre tillämpas. La:
gens anseende skulle derpå mycket förlora. Tal.
hade hoppats att denna stora fråga; som vid
flera föregående - riksdagar blifvit undan-
skjuten, denna gång skulle vinna eu tillfreds-
ställande lösning; och det var honom en glädje
att veta det i lagutskottet 8 röster afgilvits för,
och 8 emot nafskaffandet, hvadan det således
varit den förseglade sedeln, som der afgjort
denna ulifsfrågaa. Tal. vädjsde till de folkvalda
representanternas ädlare känslor då han bad dem
ur: vår lag borttaga den coda blodiga fläck som
finnes qvar från foråna tiders barbarism samt
öfverlemna åt Herren öfver lifvet och döden att
ensam bestämma dagen och stunden, då hvarje
menniska skall inträda i evigheten: Herr Gre-
nanderhöllvett vackert föredrag, hvilket ver så
mycket mera -anslående, som man väl kunde
höra att hvarje ord, så att säga, gick från bjer-
tat; Han förklarade att had ur kristlig och
moralisk syvpunkt icke kunde annat än på det
högsta ogilla bibebållandet af det ifrågavarande
straffet. Någonting godt finnes hos hvarje men-
niska; men detta straff omöjliggör den lifdöm-
des förbättring. Man påstår att dödsstraffet är
gagneligt såsom afskräckande. Nej! Tal; frå-
gade om i andra länder; der det varit afskaffadt;
eller i Sverge, under de år; då det icke tilläm-
pats, lugnet varit stördt: Man talar om be-
hofvet af allmänt skydd. Ha vi icke fängelser,
skola vi ickö kunn upptänka ahdra medel till
att göra samhällsvådliga personer oskadliga?
Mången påstår att i vårt land föreställningen
om dödsstraffets nödvändighet står i ett oupp-
lösligt samband med rättsmedvetandet:- Så är
det icke; Se på vårt gamla bondestånd, re-
presentanterna för de djupa lederna af dette
kära svenska folk. Voro icke de de första
att utdöma detta straff? Johan Gabriel Richert,
denne vårt lands störste rättslärde; hvilkens
stämma för alltid tystnat — månne icke
Kans ord skall gälla något och mycket i före-
varandö? fall, månne icke han skall kunna anses
såsom en stor auktoritet i denna fråga? Richert
deltog i lagberedningen i början af 1840-talet;
och denna beredning förklarade dödsstraffet höra
gvarstå. Men han, den utmärkte matinen; hörde
i denna fråga till minoriteten, och tal. uppläste
för kammaren det vackra yttrande, han i frågan
afgaf, och hveruti han uttalade den förhoppniv.-
gen att dödsstraffet, innan han nedstege i graf-
ven, skulle borttagas ur den svenska lager.
Tal. slutade med att uppmana kammaren stt
icke af små betänkligheter låta förmå sig at
undanskjuta en mensklighetens, den sanne
humanitetens lifsfråga:
Herr Rehnström talade äfvenledos med mycker
värma för bifall till motionen. Högre än rätt-
visan, sade han, står kärleken; högre än veder-
gällningen står förlåtelsen, högre än försoningen
står nåden. Jag yrkar derföre i religionens,
mensklig hetens och civilisationens nar att detta:
fy oe 4 oo KR Na
il