j me—
Ett telegram,
myss före artistbalen.
En fru med sina döttrar tre
Gick in uti salongen.
Man synade... Man speglade...
Man mönstrade... Man (plockade
På skärpet, på chignongen.
Man var så outsägligt säll
Af att få vara med i q väll
På granna konstnärsbalen
I stora oprasalen.
I Axelinas dansbok stod
Uppbjudningar så många.
Då sade Fanny: Tålamod!
Yfs ej så mycket, var så god —
Jag nog skall fjärlar fånga.
Men lilla Gurli, hon såg ned
Och tänkte: Han ju kommer med,
Och då — då får jag roligt,
Ja, alldeles otroligt.
sHvad vagnen dröjer! Klockan sju
Han skulle komma redan. —
— Åh, ingen brådska, kära du.
Det blir en file at vagnar ju;
Vi få nog vänta sedan.
Ja, mamma är då så trankil.
Betänk, att om i denna file
Man tidigt sig infinner,
Dess förr man porten hinner.,
Nu kommer herrn i huset fram
Till glada qvinnoringen.
Han är så blek... så allvarsam:
Här har jag fått ett telegram; —
Det anade väl ingen.
Nu lär det bli helt annat här.
Tag bort allt detta bjefset, der,
Och skaffa sorgdrägt bara:
Fru Mörk lär döder. vara.
— Hvad, din kusin! — Hå! är det sant?
Ahl.. hon ju var i Skåne.
Och vi ju aldrig sett vår tant;
Med oss var hon ej mer bekant;
Än stjernor, sol och måne.
Nu vet ju ingen menska om
När detta telegrammet kom. —
Om blott vi hunnit fara,
Så hade det fått vara.
Ja, om vi hunnit fara — då. 4.
Men sen man slikt får spörja,
Kan man ju ej på balen gå:
Det var ju min kusin ändå.
Och fast vi just ej sörja