de icke att få se gorillas på samma plantage
och var derför beväpnad blott med en hagel-
bössa och hade lemnat min tunga dubbelreffla
till gossen att bära: Plantagen sträckte sig
öfver tvenne höjder, mellan hvilka var en djup
dalsänkning, bevuxen med socker-rör: Innan
jag hunnit öfver denna dalsänkning såg jag på
motsatta sluttningen en jättestor gorilla, som stod
upprätt och såg i den riktning, hvarifrån jag
kom; Utan att taga mina blickar från djuret
tecknade jag åt gossen att räcka mig min dubbel-
bössa, men ingen bössa kom — den gunstig
herrn hade försinkat sig och tillfället gick mig
ur händerna: Det stora odjuret stirrade på
mig en minut eller två och försvann derefter,
utan att gifva ett ljud ifrån sig, i skogsbrynet.
Det rörde sig hastigt framåt på alla fyra. Så-
som mina läsare kunna föreställa sig, hade jag
under dessa två dagar det yppersta tillfälle att
iakttaga gorillans sätt att gå, då den rör sig på
öppen mark. De förflytta sig med stor hastig-
het och på alla fyra; det vill säga, att de vid-
röra marken med sina knogar. Då konstnärer
afbilda gorillas gående göra de vanligen armar-
ne för mycket böjda utåt och armbågarne för
mycket böjda: Detta gifver hela figuren ett
tungt och ovigt utseende. Då de gorillas, jag
iakttog, lemnade pisang-träden gingo de med
stora, snabba steg med armarne sträckte rätt
framåt mot marken. Jag kan tillägga, att se-
dan jag nu öppnat magarne på flera nyss dödade
gorillas, har jag aldrig i dem funnit annat än
vegetabiliska ämnen:
Stort namn som ej väger två
pund. Redaktionen af D. A. säger sig hafva
sett en vexel på 2 pund sterl., dragen vid Salt
Lake City, den 18 februari 1867 af mormonprofe-
ten Brigham Young på B. Young (en af Brig-
ham Youngs mänga söner) i Liverpool och betal-
bar till härstädes bosatta Christina Andersson,
som lär hafva en syster i mormonstaterna. Med
vexeln vände man sig först till Engelsk-Svenska
banken, men firman Young hade icke der tillräck-
ligt förtroende. Derefter försökte man sin lycka i
Enskilda banken, der det ej gick bättre. Dock
öfversändes vexeln, genom bankens biträde, till unge
mr Young i Liverpool — och hoppas Christina An-
derssom nu på dess förvandling i en mera gång-
bar myntsort. j
JEn förfalskare af fornlem-
ningar, En af Englands ryktbaraste in-
vånare — en af nutidens störste bedragare —
dömdes i förra veckan i Bedford för bedrä-
geri till tolf månaders fängelse; Fången
uppgaf sig heta Edvard Jackson, men hans
verkliga namn är Edvard Simpson från Sleights,
ehuru han är lika väl känd såsom John Wilson
från Burlington och Jerry Taylor från Billery
Dale. Ingen är kanske så väl känd i Storbri-
tanien, som Simpson under sina olika binamn
Gamle antiqvariena, Fossil-Wille, Ben-Bill;
Skjortlös, Cockney-Bill ) och Flint-Jack; under
hvilket namn han är allmännast känd. Under
endera af dessa benämningar är Edvard Simp-
son känd i England, Skottland och Irland; —
hvarhelst geologer och arkeologer bo och hvar-
helst ett museum skolat upprättas, der kunde
man vara säker att Flint-Jack infann sig för
att afsätta sina falska fossilier och antiqviteter:
Under närmare tretio år har denne man tram-
pat brottets bana. Under denna tid har han
oupphörligt genomströfvat Storbritanien, säljan-
de oäkta fossilier; romerska och britiska urnor,
mynt o: d. VYorkshires norra och östra härader
voro - de orter, der han förnämligast fick sina
flintor eller ;gjorde sina falska urnor. För tretio
år sedan kom han tillfälligtvis i de Youngs,
historieskrifvarens, tjenst och af honom inhem-
tade han sina geologiska och arkeologiska kun-
skaper; och några år efter denne fornforskares
död försörjde han sig på ärligt sätt genom att
samla fossilier och biträda vid arkeologiska un-
dersökningar. Han hade emellertid smak för
starka drycker och denna böjelse tillskrifver han
den olyckliga riktning; som hans lif sedan tog.
) Cockney, öknamn på Londonbor.
TLL balla nvamn