de icke att få se gorillas på samma plantage och var derför beväpnad blott med en hagelbössa och hade lemnat min tunga dubbelreffla till gossen att bära: Plantagen sträckte sig öfver tvenne höjder, mellan hvilka var en djup dalsänkning, bevuxen med socker-rör: Innan jag hunnit öfver denna dalsänkning såg jag på motsatta sluttningen en jättestor gorilla, som stod upprätt och såg i den riktning, hvarifrån jag kom; Utan att taga mina blickar från djuret tecknade jag åt gossen att räcka mig min dubbelbössa, men ingen bössa kom — den gunstig herrn hade försinkat sig och tillfället gick mig ur händerna: Det stora odjuret stirrade på mig en minut eller två och försvann derefter, utan att gifva ett ljud ifrån sig, i skogsbrynet. Det rörde sig hastigt framåt på alla fyra. Såsom mina läsare kunna föreställa sig, hade jag under dessa två dagar det yppersta tillfälle att iakttaga gorillans sätt att gå, då den rör sig på öppen mark. De förflytta sig med stor hastighet och på alla fyra; det vill säga, att de vidröra marken med sina knogar. Då konstnärer afbilda gorillas gående göra de vanligen armarne för mycket böjda utåt och armbågarne för mycket böjda: Detta gifver hela figuren ett tungt och ovigt utseende. Då de gorillas, jag iakttog, lemnade pisang-träden gingo de med stora, snabba steg med armarne sträckte rätt framåt mot marken. Jag kan tillägga, att sedan jag nu öppnat magarne på flera nyss dödade gorillas, har jag aldrig i dem funnit annat än vegetabiliska ämnen: Stort namn som ej väger två pund. Redaktionen af D. A. säger sig hafva sett en vexel på 2 pund sterl., dragen vid Salt Lake City, den 18 februari 1867 af mormonprofeten Brigham Young på B. Young (en af Brigham Youngs mänga söner) i Liverpool och betalbar till härstädes bosatta Christina Andersson, som lär hafva en syster i mormonstaterna. Med vexeln vände man sig först till Engelsk-Svenska banken, men firman Young hade icke der tillräckligt förtroende. Derefter försökte man sin lycka i Enskilda banken, der det ej gick bättre. Dock öfversändes vexeln, genom bankens biträde, till unge mr Young i Liverpool — och hoppas Christina Anderssom nu på dess förvandling i en mera gångbar myntsort. j JEn förfalskare af fornlemningar, En af Englands ryktbaraste invånare — en af nutidens störste bedragare — dömdes i förra veckan i Bedford för bedrägeri till tolf månaders fängelse; Fången uppgaf sig heta Edvard Jackson, men hans verkliga namn är Edvard Simpson från Sleights, ehuru han är lika väl känd såsom John Wilson från Burlington och Jerry Taylor från Billery Dale. Ingen är kanske så väl känd i Storbritanien, som Simpson under sina olika binamn Gamle antiqvariena, Fossil-Wille, Ben-Bill; Skjortlös, Cockney-Bill ) och Flint-Jack; under hvilket namn han är allmännast känd. Under endera af dessa benämningar är Edvard Simpson känd i England, Skottland och Irland; — hvarhelst geologer och arkeologer bo och hvarhelst ett museum skolat upprättas, der kunde man vara säker att Flint-Jack infann sig för att afsätta sina falska fossilier och antiqviteter: Under närmare tretio år har denne man trampat brottets bana. Under denna tid har han oupphörligt genomströfvat Storbritanien, säljande oäkta fossilier; romerska och britiska urnor, mynt o: d. VYorkshires norra och östra härader voro de orter, der han förnämligast fick sina flintor eller ;gjorde sina falska urnor. För tretio år sedan kom han tillfälligtvis i de Youngs, historieskrifvarens, tjenst och af honom inhemtade han sina geologiska och arkeologiska kunskaper; och några år efter denne fornforskares död försörjde han sig på ärligt sätt genom att samla fossilier och biträda vid arkeologiska undersökningar. Han hade emellertid smak för starka drycker och denna böjelse tillskrifver han den olyckliga riktning; som hans lif sedan tog. ) Cockney, öknamn på Londonbor. TLL balla nvamn