dra tiggare. Emellertid går det icke an att jag
stannar här; ty då vet jag hvad jag har att
vänta mig. Jag har dock lefvat såsom en gal-
ning och har mig sjelf, till stor del att skylla
för hvad jag är. Det måste ligga någon san-
niog under det der pratet om dygdens förträff-
lighet och lastens vederstygglighet, hvaråt jag
alltid skrattat. När jag betänker hur bra
Thornway ställt till åt sig, när jag betänker att
han på nåder blef antagen som springgosse hos
Freestone, min slägtinge, hvilkens arfvinge jag
med rätta skulle ha blifvit, och att han nu är
en ansedd man, som utan tvifvel har den aldra
vackraste framtid framför sig, när jag betänker
— nej om jag längre sysselsätter mina tankar
med dessa ämnen, känner jag att jag blir tokig,
Robert Blackburn lemnade sitt hem; innan
lagens tjenare anlände dit för att taga vård
om hans egendom, Han lyckades äfven komma
från Stamford, förrän hans arresterande beslöts,
Men han gick ut i verlden utan vänner och
utan penningar. lans rykte, likasom hans för
mögenhet var förstördt, och endast straffet för
hans dåliga gerningar stod honom åter:
När man under utredningen af hans affärer
kom underfund med att han gjort sig skyldig
till en mängd oärliga transaktioner, lät man
efterlysa hoaom: En kungörelse, hvaruti belö-
ning utlofvades åt den som kunde gripa honom,
blef auslagen på husknutarne i Stamford —
den stad, i hvilken han kunnat lefva lycklig
och aktad samt dö vördad och saknad;
Han blef icke gripen. Man behöfver ej vare
särdeles stor kännare af lifvet och menniskorns
för att inse att hans återstående tillvaro icke
kunde blifva annat än usel, -sorglig och beklaglig