dessutom att göra sin höga ställning ännu ärorikare genom att åtaga sig ett visst beskyddareskap öfver,de mindre mäktiga provinser, hvilka voro i fara att blifva öfvermannade i det kommande riksrådet: M En gifven följd af denna förändrade sinnesstämning är att ran med det lifligaste intresse motser Frans Josefs. ankomst till Ungern i maj månad för att låta sig krönas. Man lär då få se ett skådespel af oerhörd och originel ståt; Man kan döma till hvad som då skall blifva af nedanstående skildring utaf hvad som föregick i Pesth; då Frans Josef kom till Ungerns hufvudstad och man visste att han skulle gifva landet dess rätt. Konungens af Ungern besök hade länge motsetts med det lifligaste intresse och tidigt på morgonen den 12 mars hade systerstäderna Pesth och Buda fullbordat den lysande toilett, de sedan några dagar hade hållit på att ikläda sig för att mottaga sin suverän. HWHvarje gata, nästan hvarje hus i de båda städerta var siradt med de nationelafägerna och ungerska vapnet, och den väg som konungen skulle färdas fram från banstationen till sitt slott var prydd med tusentals flaggor. Till jernvägsstationen ankommo samtlige ministrarne efterhand under detatten hedersvakt af 100 utvalde män från regementet Mecklenburg med sin musikkår i spetsen uppmarscherade och uppställde sig vid stationshusets ingång, utanför hvilken borgaregardet bildade hay. Detta var hela den militära ståten i denna ceremoni. Deputationer från embetsverken och presterskapet intogo sina för dem anordnade platser, och mellan 40 och 50,000 åskådare voro samlade kring och i närheten af bangården. Plötsligt slogs dörren till det för konungen iordningställda väntningsrummet upp och en högre tjensteman inträdde och tillkännagaf att den kungliga tränen var i antågande. Sakta gled den in på stationen; konungen af Ungern stod ensam, på en plattform utanpå den kungliga vagnen, och hans ståtliga figur visade sig i sin fulla längd. Han liknade mera en imponerande bildstod än en lefvande monark Det var en präktig coup de theatre. Så snart den otåligt väntande, böljande folkmassan fått honom fullkomligt i sigte gaf hänryckningen sig luft på ett sätt, som kanske aldrig förr kommit någon monark till del. Ett långt utdraget Eljön!, som till hälften var en suck, kom stationens tak och väggar att darra; och kejBarens kind bleknade starkt då han till återsvar aflyftade sin tschakot. Frans Josef framstod mycket till sin fördel i en ungersk divisions-generals lygande uniform — ljusblått, scharlakansrödt, hvitt och guld. Med ett lätt hopp stod ban på plattformen och fortsatte genast sin väg, oupphörligt bugande och djupast för ministrarne, med hvilka han vexlade några få ord, och vände sig sedan till de civila deputationerna för att mottaga deras tillgifvenhetsadresser. Från stationen for konungen till slottet i Ofen. På den väg han hade att passera hade allt hvad mattor, sammet och borddukar hette samt brokiga tyger af allehanda slag, som kunnat hopsamlas, hängts ut genom fönstren, hvilka voro uppfyllde med damer och barn i lyBande toiletter. Han färdades fram mellan tvenne murar af menniskor, sträckande sig ända från bangården till slottets vindbrygga; vägen hölls öppen af borgare med dragna svärd och med trefärgade linor, hvilka voro spända ända från bangården till slottet, ett afstånd af mer än !4 mil. Större och mindre afdelningar af Uhlaner med bistert utseende svärmade omkring på den. öppna vägen eller sutto i gathörnen såsom statyer på sina präktiga hästar. Solen sken klart på Jlandtfolkets och borgrarnes brokiga drägter, och ett visst barbariskt element, ytterst pittoreskt, genomträngde hela scenen. I slottets praktrum var hela den stolta ungerska och siebenbärgska adeln samlad, klädde i drägter af sådan rikedom och mångfald, att det icke låter beskrifva sig. Diamanter, guld, pelsverk, som gkulle komma det att vattnas i munnen på en rysk kejsarinna, sammetskappor af yppersta tyg och de klaraste färger, krokiga sablar, rikt besatta med ädla stenar, svajande plymer, halskedjor, gnistrande af juveler, sådant var det skådespel, som i tronsalen framställde sig för åskådarens blickar. Öfver hundra ädla familjer voro representerade af sina olika ättlingar och många af desse ädle män voro fullkomliga typer för manlig skönhet. Några minuter af spänd, orolig väntan — ty huru många års lidanden skulle icke förlåtas, hvilka strömmar af blod och tårar skulle icke för alltid torka i nästa ögonblick — och sorlet dernedifrån förkunnade att konungen for uppför den höjd; på hvilken slottet ligger. Företrädd af de två borgmästarne, eskorterad af borgare till häst från Pesth och Ofen, åtföljd af ministrarne, en lysande svit och en sqvadron ungerska husarer, for hans majestät Jångsamt öfver bron och uppför bergshöjden. Ännu en kort mellanstund af andlös spänning och militärmusiken spelade upp österrikiska folksången; en vagn kör in på den rymliga borggården. Ytterligare en minut och han står midt ibland den ädla församlingen med tschakoten i band, mycket blek, synbarligen upprörd, men allvarligt bugande sig åt aila sidor. Ljudet af hurra-ropen dernere trängde upp i salen; detta ljud elektriserade och verkan deraf spridde sig såsom eld i torrt hö till hela den ädla församlingen. Plymerna kommo i häftig, svajande rörelse; konungen blickade stolt omkring sig för ett ögonblick — ännu ett enstämmigt, entusiastiskt Eljn! — han har fått förlåtelse! och hans mäktigaste konungarikes store magnater trängas omkring honom för att betyga honom sin vördnad. Kan man väl undra på, att en sådan scen kom tårar att bana sig väg öfver mer än ett åldrigt, vördnadsvärdt ansigte vid minnet af 1848 och de sednare årens lidanden? Konungen drog sig snart tillbaka i sina enskilda rum och den stora tilldragelsen — stora förhoppningar födda i ädla hjertan — var förbi. Den 23 mars återvände Frans Josef till sin hufvudstad. ——— ! Telegrafnyheter.