Subskriptions-anmälan
om em Lärobok 1 kortskrifningskonst, af G.
TAUBE, ämnad att från trycket utkomma, så vida
ett så stort antal exemplar deraf subskriberas, att ;
den kan utgifvas utan förlust.
Å denna bok i stort oktavformat, innehållande
92 gidor Tabeller i stentryck samt omkring 160
sidor i boktryck, kan subskriberas å uti bokhan-
deln eller möjligen äfven annorstädes tillgängliga
listor intill slutet af april månad innevarande år,
hvarefter den under ofvannämnda förbehåll med
görligaste första tillbandabålles respektive subskri-
benter, emot ett pris af Fem (5) Riksdaler Riks-
mynt, hvilket af flera skäl är och kan vara vida
under det, som måste åsättas arbetet, om det skall
kunna lemnas i bokhandeln utan förut vunnen
visshet om tillräcklig åtgång.
Rörande utvecklingen af denna konsti allmänhet
och fördelarne hos det nya system, som i ofvan-
nämnda Lärobok är antaget, hänvisas till JF 662
af denna tidning.
Att kortskrifningskonsten på flera ställen utom-
lands erkännes vara ett särdeles verksamt medel,
till och med för sjeliva arbetaren, till hastigare
befrämjende af ökadt vetande och dymedelst till
större och mera spridd allmän bildning, synes af
efterföljande utdrag ur ett bref, som jag haft glädjen
erhålla från föreståndaren för Stockholms Slöjd-
kola Kaptenen och Ridd. Herr AM. Björkman,
8 G. TAUBE.
Föreläsningar äro under vissa vilkor, utan gen-
sägelse det billigaste sätt att bibringa bildning och
vetande. Ju större åbörarnes antal är, ju mindre
blir den relativa undervisningskostnaden och på
samma gång, ju större blir sannolikheten, att ordets
utsäde faller i någon bördig jord, och det talade
ordet verkar dessutom på ett vida mera lefvande
och på uppfattningen inflytelserikt sätt än detsom
ur bok mäste inhemtas. De bäst begåfvade bland
åhörarne, af hvilka en del måhända annars qvar-
blifvit i sin okunnighet, uppfångas af föreläsnin-
gens stormaskade nät och ryckas framåt, erbål-
lande, om ej annat, åtminstone kraftiga väckelser
att, genom studium på egen band vidga sina in-
sigter i det ämne, hvaraf de kände sig så lifligt
intresserade eller med hvilket de funno att deras
praktiska verksamhet stod i ett så nära samband.
Det var just på det Slöjdskolans föreläsningar
sålunda skulle medföra all önskvärd nytta för dess
lärjungar, som jag i mitt förslag till undervisnings-
plan redan 1865 förordade införande af Steno-
grafien, enär man, rättvist nog, klagar öfver att
offentliga föreläsningar, i sypnerhet för ett med
hänsyn till bildningsgraden, blandadt auditorium,
icke gifva valuta för hvad de kosta, emedan hos
en del bland åhörarne blott obetydligt, och detta
ofta nog skeft uppfattadt, i minnet qvarstannar
af hvad under föreläsningen blifvit meddeladt.
Detta kunde genom kortskrifningskonstens all-
männare spridande, om icke helt och hållet före-
byggas, dock i väsendtlig mån motverkas; att för-
tiga alla de fördelar som i andra riktningar, deraf
skulle uppstå. Denna öfvertygelse grundar jag
dock icke allenast på en simpel slutkonst, utan
till en del på egen erfarenhet, men företrädesvis
på den man i utlandet uppgifvit sig hafva vunnit,
efter att hafva allmännare infört det stenografiska
anteckningssättet för att göra föreläsningarne, isyn-
nerhet de offentliga, mera fruktbärande. Och att
man der sträfvar efter att i allt vidare kretsar ut-
breda kännedomen om denna konst, kan jag be-
styrka genom att förete med detta läroämne riktade
undervisningsplancr icke allenast för högre tekniska
läroverk, såsom Polytekniska skolorna i Dresden,
Minchen och Wien utan ock för de mindre för-
näma, såsom yrkesskolan i Mäönchen; men, hvad
som är mest betecknande, äfven för skolor, sådana
som Handtverkareföreningens Söndags- och
Aftonskola i Chemnitz, som emottsger och, på
föreningens eller med dess medlemmars, i egenskap
af lärare och föreståndare, gratis lemnade bistånd,
undervisar 1,700 lärjungar om året, samt Arbetare-
bildnings-föreningens skola i Hamburg,
stående under ledning af en, utaf de föreningen
tillhörande arbetarne, hvilka just begagna under-
visningen i skolan, bland dem sjelfva vald styrelse.
En sådan skolstyrelse utesluter intet läroämne,
som är för arbetaren behöfligt, derest tillgångarne
medgifva dess införande och egnar ingen kostnad
åt upptagandet af något Järoämne, som är för dem
öfverflödigt. De öfvar der med uppsättande af
stenografiska anteckningar ej blott öfver hvad som
talas på deras eget modersmål utan ock öfver
mundtliga anföranden på Franska och Engelska
språken, å hvilkas inhemtande synnerligen genom
flitiga talöfvingar, de i denna skola lägga mycken
vigt, till väsendtlig del äfven för att, under deras
arbetstid i främmande länder, kunna göra sig full-
ständigt till godo de förträffliga, offentliga före-
läsningar, som, af Frankrikes och Englands yppersta
vetenskapsmän, i dessa länder hållas. Det är för
mig en stor tillfredsställelse att få enskildt och
offentligt vitsorda dessa förhållanden, om jag der-
igenom skulle i någon mån kunna bidraga att fästa
mina landsmäns uppmärksamhet vid angelägen-
heten af att sjelfva inhemta samt att på allt sätt
befrämja en så vidsträckt utbredning som möjligt
af kunskap och färdighet uti kortskrifningskonsten.
Begagnande detta tillfälle att för Eder Herr
Grefve! få betyga den lifliga erkänsla som Eder
mångåriga och oförtröttade verksamhet för detta
syfte hos mig framkallat och under glad förhopp-
ning att Edra äd!a bemödanden skola krönas med
framgång, tecknar jag etc.
Stockholm den 12 mars 1867.
ALF. BJÖBEMAN.