straffets alskanlande:; Ett uppträde i franska kammaren. Då der nyligen diskuterades öfver Frankrikes utrikes politik yttrade statsministern Rouher bland annat: Frivilligt har nationen proklamerat Louis Napoleon; efter den 2 december (då han gjorde statskuppen och upphäfde republiken) har hon ånyo proklamerat honom; (Häftiga afbrott från flera bänkar; hvarpå följande uppträde uppstod): Jules Favre: Tala icke om den 2 december! Rop och ett oredigt larm) Thiers (med hettå: Sök att lemna den åt glömskan! Prassidenten: Hr Thiers, förbåll er luga och jag icke till ordet, då presidenten icke har gifvit er det. Thiers (midt under larmet): Tala icke om den 2 december inför dem, som den dagen landsförvisade. (Rop: till ordningen, till ordningen!) Presidenten: Hr Thiers, ni har icke ordet och eger ej att taga det. Rouher: Hr Thiers afbryter mig med en häftighet, nvarpå jag tager kammaren till vittne. (Ja, ja. Oviäsendet fortfar). Jules Favre och Jules Simon tala, men larmet öfverröstar deras ord. Presidenten: Oväsendet i församlingen hindrar mig att höra afbrotten, eljest skulle jag kalla deras upphofsmän till ordningen. . Eouh er: Jag hör af hr Thiers afbrytning endast ordet landsförvisade. Jules Favre: Ja han blef det, och detta i strid mot lagen (Rop: till ordningen! till ordninen !). Presidenten: Jag äskar tystnad och skall kalla hvar och en till ordningen, som företager sig att afbryta. . . Rouher: Jag vill blott svara hr Thiers, att jag icke hade för afsigt att väcka smärtsamma och svåra minnen hos honom; jag vill blott bekräfta det faktum, att det franska samhället blifvit räddadt från anarki (Häftiga afbrott från några bänkar. Från nästan alla bänkar: Ja! ja! och bifallsrop.) Ni ser ju, att ni blifvit räddad från anarki. Beviset derpå är detta stormande bifall (Långvarigt larm). Och om ni tror att detta slags insurrektion skall lägga band på min öfvertygelse och mina ord, så misstager ni er (Mycket bra, mycket bra, bravo !). Det är nationalitetsprincipen och folksuveräniteten, som högtidligt och regolriktigt skapa regeringarne. Deri endast och allenast ligger deras legitima grund. Och de, som protestera mot folksuveränifoten, äro ingenting annat än upprorsstiftare (Bifall, arm). Thiers, Jules Favre. Pelletan och Pieard stiga upp och tala, men larmet tillåter ej deras ord att höras. N Presidenten: Herr Thiers, ni har icke ordet Kammaren har med uppmärksamhet hört på er jag ber er göra detsamma och icke afbryta herr ministern i hvarje ögonblick. Rouher: Jag uppicpar att de, som angripa den nuvarande författningen, äro upprorsstiftare och ingenting annat. (Larm! Till i morgon! Nöj 1 Jag vill gerna bli qvitt denna episod (Ja, jah. Jag har icke gerna framkallat den, det förklarar jag öppet; men så ofta oppositionen reser sig, skalljag er kraft protestera deremot (Mycket bra, mycket. Tal). Berryer (midt i larmet): Det mest hofsamma språk besvarar ni med skymford (Rop: till ordningen! oväsen), on En röst: Det är en koalition! Noubel: Alla masker falla! Markig de Pir6: Det talar för nyttan af den 2 december och af herr Hausmanns kaserner (Larm.) . Rouher: För att få slut på denna första punkt, förklarar Jag i regeringens namn, att folksuveräniteten är den princip, på hvilken hon med rätta anser sig grundad; men hon anser sig icke berättigad att i kraft af denna princip försätta andra nar tioner i jäsning och oordning. Hvarje folk kan i utöfningen af sin suveränitet välja åt sig den regering som bäst anstår det (Mycket bra!). Arcel: Det låter höra sig! (Nytt oväsen.) Rouhor: Har jag någonsin sagt motsatsen, hr Arcel? Jag sade således, att vi respektera de andra ländernas sjelfstyrelserätt och euveränitet. (Oredigt sorl.) . residenten: Jag skall vid namn kalla hvar och en, som afbryter, till ordningen. Rouher: Jag!upprepar, att regeringen respekterar de andra staternas sjelfstyrelserätt och suveränitet och icke fikar efter något slags apostolat. Men om hon finner dessa grundsatser hos grannar, skall hon väl då ogilla och till och med bekämpa dem? Skall hon sätta sig upp mot sina egna grundsatser? Det finns icke vissa grundsatser för de inrikes förhållandena och andra grundsatser för utlandet, och så länge vi icke äro utsatta för en hotelso eller ett anfall, måste viaunorstädes respek1era de grundsatser, som vi hos oss sjelfva erkänna såsom goda. — 2 NR a a a a AR AR