straffets alskanlande:;
Ett uppträde i franska kammaren.
Då der nyligen diskuterades öfver Frankrikes
utrikes politik yttrade statsministern Rouher
bland annat:
Frivilligt har nationen proklamerat Louis
Napoleon; efter den 2 december (då han gjorde
statskuppen och upphäfde republiken) har hon
ånyo proklamerat honom; (Häftiga afbrott
från flera bänkar; hvarpå följande uppträde
uppstod):
Jules Favre: Tala icke om den 2 december!
Rop och ett oredigt larm)
Thiers (med hettå: Sök att lemna den åt
glömskan!
Prassidenten: Hr Thiers, förbåll er luga och
jag icke till ordet, då presidenten icke har gifvit
er det.
Thiers (midt under larmet): Tala icke om den
2 december inför dem, som den dagen landsförvisade.
(Rop: till ordningen, till ordningen!)
Presidenten: Hr Thiers, ni har icke ordet och
eger ej att taga det.
Rouher: Hr Thiers afbryter mig med en häf-
tighet, nvarpå jag tager kammaren till vittne. (Ja,
ja. Oviäsendet fortfar).
Jules Favre och Jules Simon tala, men lar-
met öfverröstar deras ord.
Presidenten: Oväsendet i församlingen hindrar
mig att höra afbrotten, eljest skulle jag kalla deras
upphofsmän till ordningen. .
Eouh er: Jag hör af hr Thiers afbrytning endast
ordet landsförvisade.
Jules Favre: Ja han blef det, och detta i
strid mot lagen (Rop: till ordningen! till ordnin-
en !).
Presidenten: Jag äskar tystnad och skall kalla
hvar och en till ordningen, som företager sig att
afbryta. . .
Rouher: Jag vill blott svara hr Thiers, att jag
icke hade för afsigt att väcka smärtsamma och
svåra minnen hos honom; jag vill blott bekräfta
det faktum, att det franska samhället blifvit räd-
dadt från anarki (Häftiga afbrott från några bän-
kar. Från nästan alla bänkar: Ja! ja! och bifalls-
rop.) Ni ser ju, att ni blifvit räddad från anarki.
Beviset derpå är detta stormande bifall (Långvarigt
larm). Och om ni tror att detta slags insurrektion
skall lägga band på min öfvertygelse och mina ord,
så misstager ni er (Mycket bra, mycket bra, bravo !).
Det är nationalitetsprincipen och folksuveräniteten,
som högtidligt och regolriktigt skapa regeringarne.
Deri endast och allenast ligger deras legitima
grund. Och de, som protestera mot folksuveräni-
foten, äro ingenting annat än upprorsstiftare (Bifall,
arm).
Thiers, Jules Favre. Pelletan och Pieard
stiga upp och tala, men larmet tillåter ej deras ord
att höras. N
Presidenten: Herr Thiers, ni har icke ordet
Kammaren har med uppmärksamhet hört på er
jag ber er göra detsamma och icke afbryta herr
ministern i hvarje ögonblick.
Rouher: Jag uppicpar att de, som angripa den
nuvarande författningen, äro upprorsstiftare och
ingenting annat. (Larm! Till i morgon! Nöj 1
Jag vill gerna bli qvitt denna episod (Ja, jah. Jag
har icke gerna framkallat den, det förklarar jag
öppet; men så ofta oppositionen reser sig, skalljag
er kraft protestera deremot (Mycket bra, mycket.
Tal).
Berryer (midt i larmet): Det mest hofsamma
språk besvarar ni med skymford (Rop: till ordnin-
gen! oväsen), on
En röst: Det är en koalition!
Noubel: Alla masker falla!
Markig de Pir6: Det talar för nyttan af den
2 december och af herr Hausmanns kaserner
(Larm.) .
Rouher: För att få slut på denna första punkt,
förklarar Jag i regeringens namn, att folksuveräni-
teten är den princip, på hvilken hon med rätta
anser sig grundad; men hon anser sig icke berätti-
gad att i kraft af denna princip försätta andra nar
tioner i jäsning och oordning. Hvarje folk kan i
utöfningen af sin suveränitet välja åt sig den rege-
ring som bäst anstår det (Mycket bra!).
Arcel: Det låter höra sig! (Nytt oväsen.)
Rouhor: Har jag någonsin sagt motsatsen, hr
Arcel? Jag sade således, att vi respektera de an-
dra ländernas sjelfstyrelserätt och euveränitet. (Ore-
digt sorl.) .
residenten: Jag skall vid namn kalla hvar
och en, som afbryter, till ordningen.
Rouher: Jag!upprepar, att regeringen respek-
terar de andra staternas sjelfstyrelserätt och suve-
ränitet och icke fikar efter något slags apostolat.
Men om hon finner dessa grundsatser hos grannar,
skall hon väl då ogilla och till och med bekämpa
dem? Skall hon sätta sig upp mot sina egna
grundsatser? Det finns icke vissa grundsatser för
de inrikes förhållandena och andra grundsatser för
utlandet, och så länge vi icke äro utsatta för en
hotelso eller ett anfall, måste viaunorstädes respek-
1era de grundsatser, som vi hos oss sjelfva erkänna
såsom goda.
— 2
NR a a a a AR AR