stående, till största delen, af sill, intagen i Bergen. j
Jönsson, efter att ordentligt hafva anordnat allt
inombord, gick en efterm., kl. 4—5, i land, varande
då fullkomligt nykter och sansad. Besättningen
väntade sin chef tillbaka, men denna väntan blef
lång, mycket lång... Man hörde sig för på diverse
ställen, dem kaptenen brukade besöka: men för-
gäfves! Ingen hade sett honom ,.. Kaptenens son,
som var andre man, styrman, på fartyget, vände
sig nu till svenska konsuln på platsen, med begä-
ran om dennes handräckning. Konsuln var emel-
lertid nog enfaldig, eller nog partisk för sitt Lands-
leutex att icke fästa sig vid styrmannens och hans
anderordnades andragande i ämnet, utan sökte till
och med afskräcka dem ifrån att, genom polismyn-
dighetens tillhjelp, taga reda på den på så besyn-
nerligt sätt försvunne.
Kapten Jönsson hade icke så litet penningar på
sig när han gick i land, — ett förhållande som.
fullkomligt är konstateradt. Han har, sannolikt,
i mörkret blifvit rånad och hans döda kropp un-
danvräkt, — Skeppsbegsättningen vill dock veta att
atettinska asjåares, som behöfde användas i och för
lossning af lasten, af hämd derför att de vid deras
arbete icke bekommo, i deras tycke tillräcklig, spi-
rituosa, gifvit honom dråpslaget.
ederiet har hänvändt sig till myndigheterna i
tettin angående omnämnda mystiska tilldragelse,
min utan att ännu lyckats få något uppslag i
saken,