Prisskrifter, Det danska Videnskabernes sSelskabs prisfrågor för 1867 äro nu offentliggjorda och befinnas vara sex: en naturhigtorisk (om lafarterna); en matematisk, en i klassisk filologi, två i geognosi, en ivextkemi; För hvarje af de tre första är priset sällskapets guldmedalj om 50 dukater, för hvarje af de tre sednare 200 riksdaler. För täflingsskrifterna kunna latinska, franska, engelska, tyska; svenska eller danska språken begagnas. Aqvariet i Hamburgs Zooteogiska trädgård beskrifves på följande sätt af en korrespondent till D. A.: Det inre af aqvariets byggnad låter närmast likna sig med ett tafvelgalleri. Det är ett hvälfdt mörkt rum, der man på hvardera långväggen har fem taflor, så belysta att man icke ser dagern, men väl föremålen i starkt ljus. Taflans ram fylles af en tumstjock, slipad glasskifva (de största 12 fot 2 tum långa, 3 fot I tum högs) utgörande framsidan af en 5 fot djup, vattenfyld basin, hvars öfriga väggar, af 2 tum tjocka skifferskitvor, äro beklädda med kalksten, granit eller andra mineralier ur hafsbottnen. Medan bassinerna penom ett reffladt glastak blifva ofvanifrån klart upplysta, erhåller det inre rummet, der åskådaren befinner sig, sitt Jjus endact gepom vattnet i bassinerna, och det halfdunkel, som sålunda omgifver åskådaren, bidrager till att höja verkan af den klara belysning, i hvilken taflorna framträda. Effekten är öfverraskande. Mot bakgrunden af en verklig hafsbotten ser man oceanens växter och djur lefva sitt eget lif. Jag vill icke uppehålla mig vid fiskar, humrar, ostron m: m. af olika slag, men jag kan ej underlåta att nämna ett ord om dessa yppiga, praktfulla sjörosor i alla färger, liknande dahlier, med köttiga genomskinliga blad. Tror ni mig, om jag säger; att de äro djur, dessa förtrollande blommor; som växa här och der på klipporna? Ja visst äro de djur, de äta och de flytta sig från ett ställe till ett annat; Ibland roar det dem att rida omkring på ryggen af en hummer. En egendomlig optisk villa bidrager särdeles alt höja det angenäma intrycket af dessa taflor; sålunda nedifrån betraktad, verkar nemligen vattnets yta såsom en spegel; återstrålande bassinens botten; hvarigenom det hela bildar för åskådaren en symmetriskt bvälfd grotta: Vattnets yta förblir sjelf alldeles osynlig, och få torde de vara, som utan någon anvisning uppdaga hemligheten af detta öfverraskande fenomen: Undervattensklippa i Atleantiska oceanen, Befölbafvaren å krigsångfartyget Prinsessan Joinvillec har under dess nyligen verkstälda resa från Montevideo till Rio Janeiro upptäckt en vidsträckt klippa; hvilken hitintills aldrig blifvit bemärkt; Klippan är belägen på lat. 5: 329 51 32 och long. V. 539 51 8 från Paris, på ett afstånd af 54 qvartmil från fyren på barren vid Pio Grande des. Pedro-do-Sul. Lodet; som utkastades å !2 mils afstånd från sagda undervattensklippa, utvisade gyttjig botten på 30 famnars djup. Klippan höjer sig i lugnt väder öfver hafsytan från 4 till 5 fot. I OSO: rigtning bildar densamma en ganska aflång udde, liknande på ett afstånd skrofyet af ett kantradt mindre fartyg. Dess största sträckning är beräknad fr. 150 å 200 famnar. Nödiga mått och steg hafva vidtagits till införskaffande af de noggrannaste upplysningar;