hörda armåer, och icke blott arm6er rustade till sjelfftörsvar, utan till anfall. Är icke ett sådant förhållande hotande för detta land? Kan någon ;ro att dessa regeringar med välbehag se den grad Af frihet, åt hvilken vi hafva att glädja oss, och len skillnad, som i många hänseenden förefinnes mellan 083 och deras undersåter i följd af vår rihet? Nej, långt derifrån. Och i hvilken ställning befiona vi oss då? Vi, med vår lilla armö — och. jag hoppas vi aldrig skola komma att få en större — kunna likvisst icke hålla den fulltalig. Och detta derför att vi icke kunna få rekryter); denna omständighet är, som jag tror, af beskaffenbet att böra ådraga sig den allmänna uppmärksamheten såsom ett af de mest anmärknigsvärda tidens tecken — folket i detta land och i andra länder äfven, men synnerligen i vårt, vill icke gripa till vARen för en sak, som icke vidkommer detsamma. Männen vilja icke slå sig på krigareyrket såsom man väljer ett annat yrke; åtminstone minskas oupphörligt antalet af dem, hvilka vilja låta lega sig till att utgjuta andras blod, då det icke gäller att skydda sig sjelfve, sin egen frihet och sina lagar. en vi hafva ett vackert exempel på hur ett folk kan strida, då det strider för egen sak, för sin egen frihet, eller för rättsgrundsatser, hvilka de sätta lika högt som friheten — vi .hafva ett exempel härpå i den sednaste hjeltemodiga och ärorika striden i Förenta Staterna. Vi hafva sett en million menniskor under vapen för sin egen frihet, men hufvudsakligen för andras frihet, hufvudsakligen för frihetens sak i allmänhet — en million män under vapen, och nästan hvarje familj inom landet hade någon af sina anhöriga med i denna armå — det finnes knappast en enda familj inom Förenta Staterna, som icke nu har sorg i följd af kriget. Icke desto mindre stredo de till dess de segrade, och då de hade segrat återvände de till sina plogar och sina väfstolar och återtogo sina borgerliga yrken, och tänkte så litet på att fortsätta det militära lifvet, eller att göra något anfall på eller någon eröfring från sina grannar, som om de aldrig i sitt lif haft ett gevär i handen. Det är en sådan försvarshär som vi behöfva, och vi böra med all kraft sätta oss emot hvarje försök att gifva oss en större, för anfall användbar armö. Hvad vi behöfva är, att folket öfvas och beväpnas och är redo att träda fram och kämpa, såsom amerikanarne gjorde, för egen sak eller för någon sak, hvarför de hysa ett oegennyttigt intresse — att det är för egen sak och icke för andras som det griper till vapen; och att den högsta platsen i denna folkhär skall gifvas icke åt dem, hvilka köpt densamma), eller åt dem, hvilka genom födseln anse sig berättigade dertill, utan till dem, hvilka gjort och allt framgent göra sig förtjente af ett sådant förtroende. ) England är det enda land i Europa som har endast värfvade trupper. ) I England köpas officersfullmakter ännu i dag.