dålig yngling. Han har felat; men det är icke i afseende på hans fel jag vill att Robert skall likna honom: — Det är mycket svårt att veta, hvad ni vill... a — Ah! ni skulle nog veta det, om ni besvärade er med att tänka, svarade hennes man i sträng ton: Thornway glömde sig en gång, men hvarken ni eller jag kan ana hvilka motiver förmådde honom till att begå denna oärliga handling, och vi ha ingen rättighet att antaga det han flera gånger dukade under för frestelsen. Jag påstår emellertid att jag aldrig har haft en bättre tjenare än honom, hvad nit och duglighet beträffar; och om Robert liknat honom skulle han nu, i stället för att göra oss bekymmer, ha varit till en glädje för oss båda. Stig in; fortfor han; då någon sakta knackade på dörren; och när denna öppnades, blefvo de närvarande icke litet öfverraskade öfver att varseblifva Frank sjelf, hvilken inträdde i rummet. Herr Freestones anlete ljusnade; när han fick se denne yngling; på hvilken han alltid satt ett stort värde och som han mycket gerna skulle ha velat bibehålla i sin tjenst; men hans grundsatser hade förbjudit honom att i detta afseende följa sin böjelse. Han utropade: — Thornway; det gläder mig att se er! Härvid framräckte han sin hand, utan att sjelf tänka derpå: Denna vänliga helsning gick Frank till hjertat; men han bugade sig endast och sade: — Jag tackar er, min herre; hjertligt och uppriktigt. När jag lemnade ert hus; vanärad; utan en vän och utan några förhoppningar för framtiden — när det såg ut som skulle jag