dålig yngling. Han har felat; men det är icke
i afseende på hans fel jag vill att Robert skall
likna honom:
— Det är mycket svårt att veta, hvad
ni vill... a
— Ah! ni skulle nog veta det, om ni be-
svärade er med att tänka, svarade hennes man
i sträng ton: Thornway glömde sig en gång,
men hvarken ni eller jag kan ana hvilka motiver
förmådde honom till att begå denna oärliga
handling, och vi ha ingen rättighet att antaga
det han flera gånger dukade under för frestel-
sen. Jag påstår emellertid att jag aldrig har
haft en bättre tjenare än honom, hvad nit och
duglighet beträffar; och om Robert liknat honom
skulle han nu, i stället för att göra oss be-
kymmer, ha varit till en glädje för oss båda.
Stig in; fortfor han; då någon sakta knackade
på dörren; och när denna öppnades, blefvo de
närvarande icke litet öfverraskade öfver att
varseblifva Frank sjelf, hvilken inträdde i rummet.
Herr Freestones anlete ljusnade; när han fick
se denne yngling; på hvilken han alltid satt
ett stort värde och som han mycket gerna skulle
ha velat bibehålla i sin tjenst; men hans grund-
satser hade förbjudit honom att i detta afseende
följa sin böjelse. Han utropade:
— Thornway; det gläder mig att se er!
Härvid framräckte han sin hand, utan att
sjelf tänka derpå: Denna vänliga helsning gick
Frank till hjertat; men han bugade sig endast
och sade:
— Jag tackar er, min herre; hjertligt och
uppriktigt. När jag lemnade ert hus; vanärad;
utan en vän och utan några förhoppningar för
framtiden — när det såg ut som skulle jag