Riksdagen.
Öfverläggningen i andra kammaren om det hvi-
lande grundlagsändringsförslaget rörande främ-
mande trosbekännares rätt att till flera befatt-
ningar utnämnas:
Hr Liss Olof Larsson yttrade sig skriftligen
och fann det underligt att riksdag efter riksdag fri
religonsöfning kunde begäras för främmande tros-
förvandter, då de icke lära utgöra mer än 3000 per-
soner. Det vore icke så mycket de sjelfve, som på-
yrkade denna frihet som icke mera andre. Hvad
nytta hade landet af de kringsvärmande judarne?
ånne det var sådan brist på jordbrukare eller tjen-
stemän, att man behöfde uppsöka främmande tros-
förvandter. Judarne med sina kramvaror vore en
kräfta för land och folk. Tal. kunde visserligen
ansett behöfligt, att deras rättigheter utsträcktes,
men icke gom i förslaget skett. Det ser nästan ut,
menade tal., som om allt främmande ansåges för
mer än det svenska. Huru skulle det komma att
gestalta sig, om t. ex. judar tillätes att bli lärare i
seminarierna. De der uppfostrade eleverna skulle
komma i en besynnerlig ställning om de nödgades
mottaga undervisning af lärare, hvilkas religion de
ej kunde godkänna. Med ett sådant uppfostrings-
system skulle den stora mängden lika litet vara
belåten, som den skulle vara avt få till tjenstemän
dem, som vore af en annan bekännelse än de sjelfve.
Hr Ribbing medgaf visserligen, att gränser
finnas äfven för medgifvande af fri religionsöfning;
men dessa gränser låge endast i statens ändamål.
Hvad beträffade främmande trosförvandters behö-
righet till lärareplatser, kunde tal. icke finna, att
de sakvade lämplighet till sådana, utom till lärare-
platserna i teologi, ty det vore naturligt, att den
som icko- trodde på hvad han skulle lära icke
kunde lära med nit. Det förevarande förslaget vore
garaka försigtigt, emedan sådana tjenster och em-
eten blifvit undantagna, der binder skulle kunna
uppstå af olikhet i tro. Jå hade de icke, enligt för-
slaget, tillträde till domareembetet, ehuru det ville
synas tal., som om judarne med sin uråldriga och
för alla tider gällande sedelag skulle vara särdeles
passande till domare, .
Om gränser ansåges nödiga för främmande tros-
förvandter, så vore det en orättvisa af staten att
utesluta dem från sådana platser i samhället, der