fyrsedd fullmakt, bevittnad af ÅA. Lundström.
Miännich erinrade vidare hustru Habelin, dels att
hon en sednare dato utfärdat en annan fullmakt i
samma mål, dels ock att hon genom andra åtgö-
randen visat sig hafva kunskap om målets fullföl-
jande, hvarför han hemställde huruvida hon ville
vidhålla den gjorda angifvelsen. Dertill svarade
Habelin ja, under bestridande af M:s uppgifter;
och uppsköts målet till den 6 mars, då Männich
och Alfred Lundström, hvilken sednare nu icke var
närvarande, äfvensom hustru Habelin jemte hennes
man skola iakttaga personlig inställelse, vid vite
af 10 rdr för hvardera.
Stearlnljus-stölden. I går började i rådhus-
rättens 4:de afdelning ransakningen angående detta
af oss förut omtalade, i poliskammaren, anhängig-
gjorda mål, rörande stöld af ett större parti stea-
rinljus, begången af arbeterskor å hr A. W. Wah-
lenbergs ljusfabrik. ;
Vid målets pårop inställde sig å hr Wahlenbergs
vägnar, såsom ombud, bokh. A. Carlsson, och å
svarande sidan samteliga de sex anklagade, neml.
hustru Sofia Wilh. Westling, ogifta Sofia Elis.
Hasselgren, Joh. Ch. Lindbom, Ch. Meurling eller
Clasdotter som hou förut kallat sig, Greta Sofia
Carlsson och Clara Lindqvist; de 4 första ankla-
gade för stölden och de två sistnämnda för afytt-
randet af det stulna, med full vetskap om den
oärliga åtkomsten.
Sedan de anklagade hvar för sig fått afgifva be-
skrifning om sina föregående lefnadsöden;- började
det egentliga förhöret angående stölden, med hustru
Westling, hvilken erkände att hon, som kommit på
hr W:s fabrik år 1865, i medlet af augusti förlidet
år börjat begå stölder af större och mindre partier
nystöpta, ännu ej fullt färdiga ljus, och hade hon
dermed fortsatt till dess upptäckten skedde; hon
påstod dock att bon ej stulit mer än omkring 90
skålp., hvilka bon försåldt till fästeqvinnan C.
inddvist och pigan Carlsson efter 50 öre-pr skålp.
Ogifta Hasselgren erkände ått ha tillegnat sig
omkring 60 skålp., hvilka hon försåldt till pigan
Sofia Carlsson. v .
Ogifta J. C. Lindbom erkände sig äfven hafva
tagit. 60 skålp. och försålt dem till samma Carlsson.
Ch. Meurling (Clasdottter) påstod, att hon
endast hade tagit några få (3) skålp.
Pigan S. Carlsson, som ej varit å fabriken an-
ställd, erkände, att hon, med full kännedom om
den oärliga åtkomsten, af de tre förstnämnde fa-
briksarbeterskorna köpt omkring 150 skålp. ljus,
hvilka hon sedermera på olika håll afyttrat.
Fästeqvinnan C. Lindqvist, som ej heller varit
i fabriken anställd, erkände sig äfven ha, tid efter
annan köpt ljus af hnstru Westling, men förnekade
dock all vetskap om att ljusen skulle varit stulna.
Efter dessa bekännelsers afgifvande hemställde
allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre,
till domstolen, huruvida de anklagade kunde få
vistas på fri fot. Efter hållen öfver.äggning tilläts
detta, enär åklagaren ej bestämdt fordrade deras
häktande.
Ransakningen uppsköts till den 5 mars, till hvil-
ken dag alla de, som inlåtit sig i handel med de
anklagade, skulle inkallas, hvarjemte de anklagade
ålades att vid hemtnings påföljd infinna sig.
ELandterten,
Mordbrandsanläggning I Wisby. Om denna
ruskiga sak hölls polisransakning den 9 d:s, hvarom
läses i Gotlands tidning. De upplysningar som
erhöllos gåfvo vid handen att dådet verkligen va-
rit å bane, men några bestämdare uppgifter, gom
kunnat fälla den eller de uslingar som af snöd
vinning eller hämndlystnad, haft för afsigt att ut-
sätta vår stad för det härjande elementet, ha ej
af detta förhör kunnat vinnas. De som för upp-
lysningars vinnandea förhördes voro: f. d. kapten
L. Gardell, bryggaren Carlsson med hustru, 2 hos
honom tjenande pigor, arbetskarlen Eneqvist, t. f.
stadsgevaldigern Hallgren och kommissarien Unt-
rus, hvilka båda sistnämnde varit närvarande då
tillställningarne för det tillämnade brottet af po-
lismyndigheterna undersöktes. Eneqvist, den egent-
lige angifvaren, påstod att Carlson varit anstifta-
ren och upphofvet till dådet, hvilket af denne på
det bestämdaste förnekades. — Carlsson som gått
till sängs kl. 8, hade af polisen blifvit väckt kl.
half 10 och hade sig ej det ringaste bekant om
saken — blef mycket förbluffad då han fick se alla
de brännbara ämnen som dels i boningsrummen
och dels i uthus voro sammanförda — var öfver-
tygad om att angifvaren varit anläggaren. Tjen-
steflickorna hade alls ingen kunskap om saken.
Kapten Gardell hade sig ej någonting bekant;trod-
de dock att någon anläggning var påtänkt, hvar-
före han af försigtighet flyttat ut sina tillhörighe-
ter, isynnerhet som han i alla fall skulle återflytta
till sin landtegendom. Hufvudsaken af anlägg-
ningen var att taket i vedboden var genombrutet
och halm från en derofvån liggande höskulle ned-
dragen genom öppningen; i ett af boningsrummen
var ved och gamla halm-madrasser instufvade, i ett
annat tjärvedsstickor, tändstickor och andra bränn-
bara ämnen sammanförda. Med ett ord, allt till-
kännagaf att dådet var allvarligt menadt och vi
kunna sannerligen prisa försynen och polischefens,
borgmästaren Matthiesens, beslutsamhet att hellre
förekomma än att för brottslingens gripande låta
eldsvådan komma till utbrott, för att en stor del
af vår stad finnes till; ty med den starka sydliga
vind som då blåste och våra allt annat än goda
släckningsapparater, hade olyckan kunnat blifva
oberäknelig. Åtminstone är det vår öfvertygelse
att hade elden kommit till utbrott, hade också
släckningen varit fullkomligt omöjlig.
Rikadacen.
(So