Motsatserna eller Bedlighet varar längst. (Forts. från föreg. Af.) Thornway följde helt mekaniskt sin ledsagare; och snart befunno de sig i ett stort kök, som af kunderna kallades utskänknsingsrummet. En vanlig menniska finner det i högsta grad obehagligt att komma in i ett rum, der luften genom ymnigt rökande blifvit orenad; men det ges vissa personer, för hvilka en sådan atmosfer är synnerligen angenäm och bland dessa var Thornway. När han kände en pipa mellan sina fingrar — under flera dagar hade han icke varit i tillfälle att skaffa sig någon tobak — tyckte han sig åter vara nöjd med lifvet. Icke skulle hvar och en i hans ställe ha blifvit så lätt tillfredsställd; ty så oren lufien än var; är det säkert att flertalet af de personer; som inandades densamma, och i hvilkas sällskap han nu befann sig, voro ännu orenare. Rummet var; ehuru ganska stort, nära nog fyldt af män, tillhörande den lägsta samhällsklassen, och som med nit och ifver egnade sig åt hvad de ansågo vara lifvets förnämsta uppgift — att dricka och röka: De flesta voro knappast synliga; i anseende till den tjocka tobaksrök i hvilken de voro insvepta; men deras närvaro tillkännagafs genom deras mera eller mindre hesa röster, af hvilka ljudet på ett föga behagligt sätt träffade örat: Vid ett bord i ett hörn af utskänknings