trotsig och storordig. Följande resonnemang upp-
stod nu, sedan stämningen blifvit uppläst:
Domaren. Erkänner Stabom förseelsen?
Stabom. Ja vars, nedvräkningen, för det har
jag fått tillstånd till; men jag bestrider precis fyl-
lerit å d der andra, för då ä rena historier.
Domaren. Jaså, ja vi få väl höra vittnen då.
Stabom. Ja vars, låt dem komma, jag kan ta
upp 25 till de fyra jag har uppe.
Tio vittnen hördes härefter, hvilka temligen sam-
manstämmande påstodo att Stabom vid tillfället
varit rusig och fört oljud.
Domaren. Nå, Stabom hör nu hvad vitinena
säga; är det inte sannt?
Stabom (pekande på det sist hörda vittnet).
Att di kasta sten på mej ja den der var för resten
värst.
Domaren. Stabom måste icke vara riktigt klok,
som kan stå här och uttrycka sig på det viset!
Stabom. Klok? Nej tacka f—n för det; man
kan nog bli tokig, när man får gå här i rätterna.
Domaren. Jaså; nå men Staboms egna vittnen
ha ju berättat, att Stabom i deras sällskap, tagit
en 3 å 4 supar. Stabom tål kanhända inte så
mycket?
t Stabom. Tål?...jag?...Jo om det vore...
nåja, det gör detsamma, men nykter var jag.
Ytterligare 4 af Staboms vittnen hördes härefter,
hvilka påstodo, att 5. vid 12-tiden sagde dag varit
nykter; men gom ej mer än en af dem varit på
platsen, der oljudet fördes, kunde endast denne
vittna om sistnämnde förhållande, och påstods af
honom. att han, som kört i stället för en som var
sjuk, vid tillfället såg Stabom som varit ond och
sett ruskig ut,, men antog vittnet att detta endast
härledt sig från det — arysliga yrvädret..
Domaren. Nå vill inte Stabom ännu erkänna
att han varit öfverlastad och fört oljud. Angående
snönedstjelpningen yrkar åklagaren numera intet
ansvar?
Stabom. Nej, jag skall ta upp en hel bundt
vittnen till, som ska intyga att jag var nykter som
en spik hela dan.
Målet uppsköts till om måndag, då Stabom skulle
medhafva alla de vittnen han i målet ville hafva
hörda, med påföljd att vidare rådrum honom ej
förunnades:
Perret Me essssmsemm———————— — nio)