att nämnda banker ovilkorligen skulle hafva samma förpligtelse som riksbanken, nemligen att inlösa sina sedlar med silfver, då man kunde sätta någon lit till deras uppgifter; och hvaraf blefve en följd; att riksbanken skulle trycka på privatbankerna och icke såsom nu tvärtom; de sednare skulle inskränka sitt sedelomlopp till den trakt, der de egde sin verksamhet; samt mera intressera sig för produktionen än konsvmtionen: Hvad slutligen användandet af bankovinsten angick, ansåg talaren utgiftsbudgeten icke utan densamma kunna uppgöras: Beträffande det utskott, hvartill nu ombandlade motion skulle remitteras, kunde väl ej mer än en mening uppstå om bankoutskottets befogenhet att behandla densamma, då den ifrågasatte en förändring af bankovinstens användande. Hrv Bjerkander; A: Andersson, Östman; Gudmunsson, Hedlund och Schulzenheim m: Hf. yrkade deremot ett särskildt utskotts tillsättande för frågans behandling, hvaremot hrr Hierta, Hörnfelt; Muren och Lindström i afseende på motionens remiss delade hr Björcks mening: Efter slutad diskussion voterades rörande denna fråga, och beslöt kammaren med 95 röster mot 69; att motionen skulle remitteras till ett särskildt utskott; om hvars sammansättning, uppå talmannens hemställan, framdeles skulle öfverläggas. Vidare remitterades en stor mängd motioner till vederbörliga dels ständiga; dels tillfälliga utskott. (P. T.) Under diskussionen om jordbrukets betryck använde frih; v. Schulzenheim en bild som väckte uppseende för att icke säga uppståndelse. Det var en gång en schah i Persien, sade han, som kallades den lagälskande och som ansågs uträtta mycket för sitt lands förbättring. Han fann dock denna förbättring bestå uti stora eröfringar och :örhärjade byar och borgar voro de spår han lemnade efter sig på sin väg: En gång red han med sin vizir genom en skog och mötte en dervisch, som ansågs kunna tolka fåglalåt. Händelsevis sutto då två ugglor i samspråk med hvarandra i ett träd. På schahens fråga svarade dervischen, att den ena ugglan begärde den andras dotters hand för sin son och att denna svarade, att hon det gerna skulle få, om hon kunde i brudgåfva lemna 200 förhärjade byar och 100 raserade borgar: Detta sade sig den andra lätt kunna gifva, då de nu hade en schah; som genom sina ständiga krig lemnade så godt tillfälle dertill: Så ungefär lydde parabeln. Den framkallade från åtskilliga håll rop: till ordningen. Parabeln afsåg en varning att icke fortsätta ett sådant system som det hittills följda: