att nämnda banker ovilkorligen skulle hafva
samma förpligtelse som riksbanken, nemligen
att inlösa sina sedlar med silfver, då man kunde
sätta någon lit till deras uppgifter; och hvaraf
blefve en följd; att riksbanken skulle trycka på
privatbankerna och icke såsom nu tvärtom; de
sednare skulle inskränka sitt sedelomlopp till
den trakt, der de egde sin verksamhet; samt
mera intressera sig för produktionen än kon-
svmtionen: Hvad slutligen användandet af
bankovinsten angick, ansåg talaren utgiftsbud-
geten icke utan densamma kunna uppgöras:
Beträffande det utskott, hvartill nu ombandlade
motion skulle remitteras, kunde väl ej mer än
en mening uppstå om bankoutskottets befogen-
het att behandla densamma, då den ifrågasatte
en förändring af bankovinstens användande.
Hrv Bjerkander; A: Andersson, Östman; Gud-
munsson, Hedlund och Schulzenheim m: Hf. yr-
kade deremot ett särskildt utskotts tillsättande
för frågans behandling, hvaremot hrr Hierta,
Hörnfelt; Muren och Lindström i afseende på
motionens remiss delade hr Björcks mening:
Efter slutad diskussion voterades rörande denna
fråga, och beslöt kammaren med 95 röster mot
69; att motionen skulle remitteras till ett sär-
skildt utskott; om hvars sammansättning, uppå
talmannens hemställan, framdeles skulle öfver-
läggas.
Vidare remitterades en stor mängd motioner
till vederbörliga dels ständiga; dels tillfälliga
utskott. (P. T.)
Under diskussionen om jordbrukets betryck
använde frih; v. Schulzenheim en bild som väckte
uppseende för att icke säga uppståndelse.
Det var en gång en schah i Persien, sade
han, som kallades den lagälskande och som an-
sågs uträtta mycket för sitt lands förbättring.
Han fann dock denna förbättring bestå uti stora
eröfringar och :örhärjade byar och borgar voro
de spår han lemnade efter sig på sin väg: En
gång red han med sin vizir genom en skog och
mötte en dervisch, som ansågs kunna tolka fåg-
lalåt. Händelsevis sutto då två ugglor i sam-
språk med hvarandra i ett träd. På schahens
fråga svarade dervischen, att den ena ugglan
begärde den andras dotters hand för sin son
och att denna svarade, att hon det gerna
skulle få, om hon kunde i brudgåfva lemna 200
förhärjade byar och 100 raserade borgar: Detta
sade sig den andra lätt kunna gifva, då de nu
hade en schah; som genom sina ständiga krig
lemnade så godt tillfälle dertill: Så ungefär
lydde parabeln. Den framkallade från åtskilliga
håll rop: till ordningen. Parabeln afsåg en
varning att icke fortsätta ett sådant system som
det hittills följda: