Riksdagen. ANFALL MOT REGERINGENS STATSHUSHALLNING. Första kammaren. ! Båda kamrarne voro i går samlade: I båda blef regeringens proposition om statsverkets inkomster och utgifter, äfvensom hela de sednaste 10 årens finanssystem på det skarpaste anfallet. Grefve Henning Hamilton lemnade flera högst märkliga upplysningar och kommentarier till den kongl. propositionen, hvilka framkallade den aldra största sensation. Tal; beklagade på det högsta att finansdepartementets chet ej var närvarande, då de anmärkningar tal: hade att framställa till väsentlig mån rörde honom. Rörande de tre första bufvudtitlarne fann tal. ej skäl till någon anmärkning, och i afseende på den 4:de ansåg han att tillökningen ej var större än som måste beviljas. Men han upp: manade statsutskottet på det allvarligaste att, om det beviljade att en million till denna hufvudtitel äfven under innevarande år skulle utgå, det äfven måtte tillse att medel dertill finnas: Sista riksdagen hade ej förfarit enligt denna enkla och sunda regel. Den häde i sista stunden, sedan statsutgifternas belopp redan voro beräknade och bestämda, beviljat en mängd anslag, hvilka skulle utgå redan under år 1866, utan att tänka på om tillgångar dertill voro för handen eller kunde beredas. Ett sådant sätt att reglera staten vore, minst sagdt, oför sigtigt. . Genom en sådan hushållning sjunker krediten. För innevarande år uppgick bristen, enligt riksgäldskontorets räkenskaper, till vida högre än hvad den kungl. propositionen utvisar, nemligen till en samma af icke mindre än sju millioner åtta hundratusen riksdaler. Rikets ständer befullmäktigade riksgäldskontoret vid slutet af förra riksdagen att reglera den då beräknade bristen, bäst fullmäktige kunde. Detta arf från föregående tid har regeringen ej tagiti beräkning. Derjemte finner man det egna förbållandet att sista riksdags statsutskott ej beräknat medel till någon afbetalning på statslånet förr än 1868; men i början af jan: 1868 skall den amortering; som då bör ske; vara i långifvarnes händer, och riksgäldsfullmäktige måste, för att kunna fullgöra denna förbindelse, redan i höst uppköpa vexlar. Talarens väsendtligaste anmärkning rörde dock det föreslagna sättet för statsbristens fyllande. Man har antagit förra årets minskning i tullinkomsterna vara tillfällig, och antagit att de genom de föreslagna förhöjningarna, skulle kunna framdeles hållas uppe vid 14,600,000, rdr. Men talaren var förvissad om att den redan började minskningen skulle fortfara. Samma orsaker, som förut föranledt minskning i tullinkomsterna, raåste framgent föranleda samma verkningar. Tullinkomsternas rätta siffra voro, i st. f. 14 mill., 600,000 rdr, blott tolf och en half million rdr, en summa som kommers-kollegii tabeller skulle komma att upptaga. Men ännu märkvärdigare saker än de redan nämnda innehållas i den kungl: propositionen: Man har i Undre