Hr Siljeström, som i det hela instämde met
hr Hierta, ansåg det vara oriktigt, att regerin
gen begagnat den häftigt uppflammande foster
landskärleken för att begära nya anslag til
armen i stället för att framlägga förslag till ny
organisering af densamma, hvilket gjordes os:
mest behof. Han yttrade sig emot vapenskat-
ten och hoppades, att den sparsamhetsanda,
som tyckts vilja bemäktiga sig landet, äfven
måtte finna anklang i kammaren.
Hr Mannerskantz inlade ea protest mot de
talares åsigter, som ansett oss kunna vänta med
anskaffandet af tidsenliga vapen. Detta vore dock
det nödvändigaste. De brister, som kunde finnas i
vår armeorganisation, kunde fyllas, om folket
vid en hotande fara skyndade till kusternas
försvar; men intet kunde af detsamma uträttas
utan goda vapen. Den uppskakning af foster-
landskänslan, som den förre talaren omnämt,
hade fullt skäl för sig och måste begagnas.
Tal. påpekade den sista tidens tilldragelser, som
just visade nödvändigheten för ett litet folk att
i tid bereda sig på att kunna möta faran när
den kommer.
Hr Reutererona instämde med den förre tala-
ren och hoppades att, då andra folk göra så
stora ansträngningar, äfven vi skola visa oss
färdiga att betala sista skärfven för vårt försvar,
om så behöfves. Vi kunna ej numera lita på att
ständigt få sitta i ro, och derför duger det ej
att så långsamt auskaffa vapen; som somliga
talare tycktes önska.
Hr Medin förordade all möjlig sparsamhet,
och, ehuru ban icke alldeles ogillade den kongl.
propositionen, hvad angick anslaget till nya
vapen, ansåg han att man icke borde gå för
brådstörtadt tillväga, utan till en början endast
bevilja en del af de begärda millionerna.
Hr A. Adlersparre ansåg det vara fåvitskt
taladt, att vi nu skulle ega samma politiska
trygghet som förut. Sådant vore ej förhållan-
det. Han yttrade sin farhåga för att vi när
som helst kunde vänta oss stora politiska till-
dragelser med anledning af den sjuke man-
nense tillstånd. Ställningen artar sig nu att
blifva densamma som 1854 och 1855. Då
lyckadesflvi få vara neutrale; men, tillade han,
vi voro ej ärliga i vår neutralitet, vi voro på väg
att bryta den, då freden afslöts. - Det är der-
för helt naturligt att en makt, mot hvilken vi
då voro färdiga att uppträda, skall af sjelfbe-
varelsedriften finna sig befogad att söka göra
sin svaga granne maktlös: Uppstår ett krig,
kunna vi icke förundra oss, om denna makt
skulle till oss ställa fordringar, som nödgade
oss att antingen förklara krig eller att slafviskt un-
derkasta oss förnedrande vilkor: Han påminde om
våra syndera under det polska upproret, då
hos oss bedrefs den mest fiendtliga agitation
mot Ryssland, oeh beklagade, att ej en man
skulle stå bakom ordet, utan landet skulle låtit
förleda sig till en äkta Don Ranudo-politik.
Allt detta ansåg talaren lätt kunna framkalla
ett oväder, som kanske ej vore oförtjent, och
för att afvärja detta måste vi rusta oss:
Hr J. Bundbeck ansåg att medel till gevär
ej borde beviljas förrän modell till dessa var
fastställd:
Hr Hedlund vidhöll sin åsigt om nödvändig-
heten framför allt af en förändrad organisering
af vårt krigsväsende och ansåg vår ställning ej
vara så hotad af de väntade politiska tilldra-
gelserna, som den förre talaren, men erkände
att vi skaffat oss ett syndaregister genom vårt
uppträdande mot Ryssland: :
Hr Hessle, som afslöt diskussionen, ansåg oss
böra göra uppoffringar för iordningställandet af
vårt försvar. Men de penningar, som dertill
behöfdes, borde icke anskaffas genom tillökning
i bevillningen, utan sammanslås med andra be-
hof och anskaffas genom lån. Han yttrade sig
äfeva mot bränvinstillverkningsatgiftens förhö-
jende, emedan denna näring ännu vore för jord-
brukaren behöflig; tillverkningen skulle ej kunna
fortsättas, om skatten ökades, utan komme då
landets behof af bränvin att fyllas genom in-
smuggling.
Härefter remitterades den kungl. propositio-
nen till statsutskottet:
Till ledamöter i der komit, som utsågs för
tillsättande af kansli- och vaktbetjening, valdes
hrr vice-talmannen Mannerskantz, Posse, Muren,
Björck, Hierta, Sjöberg, Nils Larson och Jonas
Andersson, och till orabesörjande af kamma-
rehs ekonomiska angelägenheter valdes herrar
Hierta, Sjöberg och Fock.
Till tjenstemän vid riksdagens första kamma-
rens kansli, under innevarande riksmöte, hafva
blifvit antagne: Kammarherren, G. Ehren-
borgh, riddarhusfiskalen C. Lagerheim, vice hä-
radshöfdingarne F. Wrede, OC. J. Kuylen-
stjerna, W. Billing, H. Odelberg och A; Gu-
stafsson, e. o. hofrättsnotarierne E. von Krusen-
stjerna och J. Staöl von Holstein, löjtnant
W. Reutersvärd, kongl. sekreterarne J. Schrö-
derheim. E: W: Liljeskjöld, W; B. Beskow och
A. Th. Lundberg: