det kardinalen, som talade så vänliga ord till
honom, då de skiljdes, var i stånd till ett så
nedrigt hyckleri: .
— Liåtom oss begifva oss åstad, sade han,
i det han steg upp.
— Har ni icke några anordningar att vid-
ga? Det händer att man får — stanna länge
hatelet:
— Jag väntar på er, svarade Robert i en
ton af likgiltighet.
— Jag tager icke med någon eskort och
låter er behålla er värja, emedan jag vet, att
jag kan lita på er heder. !
— Ni är mycket artig, genmälde Robert;
men jag tror, det skulle icke smaka er så godt
ett röra vid min värja.
De gingo till fots genom en mängd mörka,
trånga och nästan folztomma gator. När de
uppnått Pont-Neuf, fattade Robert, som hitills
jakttagit en envis tystnad, Machiavelli i armen
och yttrade:
— Jag tror, min herre, att ni har att ber
klaga er öfver ett... huru skall jag uttrycka
mig? ... ett obehag, hvarför ni denona afton
varit utsatt i närheten af fontänen. Och för
det andra, fann ni er icke sårad, då jag gjorde
en avspelning på detta äfventyr? Jag tycker
vi nu ha ett ypperligt tillfälle att förklara oss
för hvarandra, till hvilket resultat denna för-
klaring än må leda. I den här trakten af sta-
den finnes rik tillgång på ödsliga gränder, och
van alt på något sätt utmana er, ber jag er
bemärka att jag i hvarje ögonblick är redo att
gifva er upprättelse:
— Det är i sjelfva verket min lifligaste ön--
skan att få korsa min värja med er, genmälde
ta