det kardinalen, som talade så vänliga ord till honom, då de skiljdes, var i stånd till ett så nedrigt hyckleri: . — Liåtom oss begifva oss åstad, sade han, i det han steg upp. — Har ni icke några anordningar att vidga? Det händer att man får — stanna länge hatelet: — Jag väntar på er, svarade Robert i en ton af likgiltighet. — Jag tager icke med någon eskort och låter er behålla er värja, emedan jag vet, att jag kan lita på er heder. ! — Ni är mycket artig, genmälde Robert; men jag tror, det skulle icke smaka er så godt ett röra vid min värja. De gingo till fots genom en mängd mörka, trånga och nästan folztomma gator. När de uppnått Pont-Neuf, fattade Robert, som hitills jakttagit en envis tystnad, Machiavelli i armen och yttrade: — Jag tror, min herre, att ni har att ber klaga er öfver ett... huru skall jag uttrycka mig? ... ett obehag, hvarför ni denona afton varit utsatt i närheten af fontänen. Och för det andra, fann ni er icke sårad, då jag gjorde en avspelning på detta äfventyr? Jag tycker vi nu ha ett ypperligt tillfälle att förklara oss för hvarandra, till hvilket resultat denna förklaring än må leda. I den här trakten af staden finnes rik tillgång på ödsliga gränder, och van alt på något sätt utmana er, ber jag er bemärka att jag i hvarje ögonblick är redo att gifva er upprättelse: — Det är i sjelfva verket min lifligaste ön-skan att få korsa min värja med er, genmälde ta