En gärdeles sorglig tilldragolse inträffade to sdagen den 6 dennes, då landstingsfullmäktigen ji s Larsson i Walne ljöt döden genom ett fall f n ångbåtsbryggan vid Ytterån i Jemtland, der hav tör tillfället vistades, för att närvara vid sorteringen af ett parti bräder. Lars Larsson, som ännu ej fyllt 38 år, var gerna använd i kommunala vrf, hvilka han skötte med synnerlig omsorg, och tv valsutan kommer han i detta afseende att icke så inga saknas. Bland nära slägtingar, som med tårdränkta ögon stå vid den för tidigt bortgåagnes bår, finna vi bondeståndets siste talman, Nils Larsson i Tullus, samt f. riksdagsmanen Olof Larsson dersammastädes, den aflidnes bröder. Hjelpsamhet hos grannar. I Jemtlands tidning berättas: Den 20 nästl. nov. kl. 6 på morgonen utbröt eldsvåda hos bonden Jon Jonsson i Lith och Ringsta, hvarvid dennes alla åbyggnader nedbrunno,. neml. boningshus, ladugård, foderbod, redskapshus och vedbod med deri förvarade ett betydlist förråd huggen ved; och blef vid samma tillfälle en del lösören äfven lågornas rof. Jon Jonsson och hans hustru blefvo illa brände och aundkommo med knapp nöd att blifva innebrända vid deras med lycka krönta försök att rädda häsvna och boskapskreaturen. Åbyggnader och lö ren voro brandförsäkrade i Liths och Kyrkås enskildta brandstodsbolag, dock till lågt värde, i följd hvaraf Jon Jonssons förlust måste blifva icke så oh-tydlig. Detta förhållande blef ock genast ihågkommet och bebjertadt af nirmaste grannar, hvilka straxt efter det släckningsarbetet var slut sammanträdde i närmaste gård och beslöto att genast gå i författning om uppförande af ladugårdshus i det nedbrändas ställe. Af de tecknade frikostiga bidragen af timmer blef en del, 6 tolfter, framförda redan samma dag och dagen derefter börjades timringsarbetet, ledt af snickaren Arvid Jonsson, hvilket sedermera fortgått så, att inredningen är påbörjad och huset i det närmaste färdigt. Söndagen efter eldsvådan, då Liths socknemän erhöllo underrättelse om branden, beslöto äfven dessa att med bidrag understödja Jon Jonsson, för hvilket ändamål teckningslistor skulle uppsättas. Fyra monniskollk ha under loppet af veckan Autit i land vid Wetterns strand utmed Häckenäs i Rogslösa socken. Under den starka stormen förenad med snöyra sistl. lördag observerades från land hurusom 2:ne personer i en mindre båt å sjön utanför Borghamns-trakten utstodo en hård kamp mot Wetterns vredgade böljor; men som ingen utan den största lifsfara kunde bispringa de olycklige, måste de lemnas åt sitt öde. Hvad som man förmodade insräffade ock, nemligen att den lilla båten kantrade. Påföljande morgon uppflöto deras döda kroppar vid Häckenäs, och lärer de omkomne isenkänts såsom i lifstiden varande fiskare från Undenäs i Westergötland. Natten mellan måndagen och tisdagen ilandflöt A samma strand en annan mindre båt med iligude 2:ne manspersoner, af hvilka man fann den 2 redan vara död och den andre vara nära liflös sh straxt derefter påträffades liket efter ännu n tredje, som ilandflutit i båtens närhet. Desse, :om alla tre varit å samma båt, hade under månlagen blifvit utsatte för storm och så svår snöyra utt de ej det ringaste kunve se eller på sistone ms ana hvarest de befunno sig och kunde följaktisen vj heller uppsöka någon hamn, utan jagades ic utaf vattnet ständigt öfverspolade menniskorna vf stormen än hit och än dit, då på aftonen ganska räng köld inträffade, hvilken snart gjorde slut på den enes lif. De båda andra lyckades cmelertid att igenom stränst arbete uppehålla lifvet ch fingo snart land i sigte. Den ene af dem kaade sig då i vattnet för att simmande söka uppnå od, för hvilket försök han dock fick plikta med t lif. Genom omsorssfull vård är den tredje lock nu så pass återställd att hopp är om hans ullkomliga tillfrisknande. De lära alla tre varit emmahörande i trakten at Hjo.