ska utrikesministeriet utsprida; att ifrågavarande
not i Monitören var uppsatt flera dagar förut,
men att regeringen glömt taga den tillbaka,
hvilket hade varit dess afsigt, på det att det
icke skulle se ut såsom om en amerikansk hotelse
hade framkallat meddelandet i den officiela tid-
ningen. I öfrigt är man nöjd med ifrågava-
rande raeddelande, derför att deraf framgår, att
den franska regeringen vill göra ait, för att
uppfylla Förenta Staternas önskningar. Patrie
uppgifver antalet af de linie-skepp, fregatter
och transport-fartyg, hvilka skola återföra de
franska trupperna, till 25. Fartygen hafva
redan mottagit sina besättningar. Man hoppas,
att truppernas inskeppning skall kunna börja i
slutet af januari eller i början af februari.
I ett hus i Dublin, hvilket utvändigt såg ut
som ett apotek, har polisen lyckats fånga ett
I; näste af fenier. Bakom butiken var en
stor sal, som kunde rymma 700 personer, och
fken man tror hafva begagnats till exercis-
loka.
Den franska ockupationskåren i Rom, som
nu återvänder till Frankrike, består af 397 offi-
cerare och 6,546 man samt 650 hästar.
Från London skrifves den 5 december: Efter
reformdemonstrationen följde i går afton ett
reform-meeting i S:t James Hall hvilket bevista:
des af flera parlamentsmedlemmar. Hr John
Bright var den förnämste talaren:
aJag vill här uttala — anmärkte han bland annat
— något, hvarpå utan tvifvel många icke hafva
tänkt, nemligen att ingen representation kan vara
sämre än en blott skenbar. (Bifall.) Ett parlament
sådant som vårt är tillräckligt talrikt och har just
tillräckligt sken af en representation, för att kunna
djerft göra nästan allt hvad det vill emot nationens
verkliga intressen. För ett sådant parlament är in-
genting lättare än att stifta ondt; men det är icke
tillräckligt representeradt, för att vara verkligen
anavarigt inför nationens intelligens, dygd och me-
ningar. (Bifall.) Må jag anföra följande fall, hvil-
ket vi alla erinra oss; tror någon, at. någon mo-
nark, som sutit på den engelska tronen, skulle
hafva vågat att vid spanmålslagarnes utfärdande
för detta ändamål sammandraga infanteri, kavalleri
och artilleri och att omgifva sitt palats med trupper
emot folket, hvilket protesterade mot utfärdandet
af dessa lagar? Men ett parlament i England, ett
parlament af jordegare har gjort detta. Så vidt
Jag vet, skall detta parlament af jordegare och rika
personer också nästkommande februari förklara sig
emot en reformbill, och det skall det göra så länge,
tills det nu i vidsträckta kretsar herrskande
missnöjet blir allmänt, tills hvad som nu endast är
en stor opinion nödvändigt och oundvikligen leder
till en stor och hotande kraftyttriog (högljudt bi-
fall). Mina motståndare kalla mig för en fiende
till det allmänna lugnet. Men visserligen måste
det i ett fritt land stå hvar och en fritt att öppet
tala till folket. Jag talar till folket om dess rät-
righeter och antyder den väg, på hvilken dessa
kunna tillkämpas. Och om jag talar till dem
som innehafva maktens monopol, om den fara, som
hotar dem, gifver jag då icke ett vist råd åt så
väl folket som dess ledare? Om jag stode vid foten
af Etna eller Vesuvius och jag säge ett hus upp-
bygdt på en farlig sluttning af berget samt ginge
dit och sade till invånarne: I sen den rök, som
uppstiger från bergets spets; denna rök kan förtä-
tas till en svart slöja, som förmörkar himmelen
för eder. I sen den rinnande lavan, som fram-
tränger ur denna remna; denna rinnande lilla
bäck kan snart uppsvälla till en stor eldflod. I
hören bullret i bergets inre; detta buller kan för-
vandlas till en dånande åska, och jordskakningen
kan låta känna sina verkningar i en half kontinent.
I veten, att I vid edra fötter hafven en afgrund, i
hvilken stora städer ligga begrafna, städer, för hvilka
det icke mera gifves någon uppkomst, liksom histo-
rien berättar oss, att dynastier och aristokratier
försvunnit från jorden och deras namn följt dem
efter i glömskans natt; — om jag så talade till
invånarne på denna farliga bergssluttning och der-
på en katastrof inträffade, vid hvilken hela verlden
darrade, vore jag då derför ansvarig? Harjag för-
orsakat den förskräckliga händelsen? Har jag upp-
tornat berget och fyllt det med brännbara ämnen?
Jag har endast varnat menniskorna, hvilka hotades
af faran. (Bifall). Mr Ayrton, parlamentsleda-
mot för London, talade halft republikanskt, halft
i hånfull ton öfver reformsträfvandena och tillät
sig om drottningen ett yttrande, sym framkallade
allmän ovilja och tvang talaren att tiga.
—
HO mere Ten RN