ligen, så skulle för de åtta hästarnes körning
åtgå 100 mansdagsverken. De tolf oxarne er-
fordra deremot på samma antal kördagar 1,500
mansdagsverken; — eller 500 dagsverken mer
än hästkraften, hvilket, beräknadt efter 0,75 rdr
för mansdagsverket, gör 375 rår. Oxkraften
kommer då att årligen kosta 75—375—450
rdr rmt, då hästkraften som ofvan är visadt en-
daet kostar 118,64 rdr rmt.
Den högre kostnaden af selar och åkdon för
hästar anses uppvägas af minskning i behofvet
af vagnar, kärror, åkerredskap m. m.
De olika dragkrafternas inverkan på folklyn-
net talar i hög grad till fördel för hästen:
Oxköraren nödgas för arbetets fortgång att
skrika, hojta och slå, häraf kommer ban ofta i
uppretadt tillstånd, då han tar svordomar till
hjelp, derefter följer slapphet, liknöjdhet och
deraf följande långsamhet, hvilken följer honom
äfven i andra arbeten. Hästköraren deremot
gör sitt arbete lifligt och raskt; rubbas ej i sitt
goda lynne af lättja och envishet hos dragarne;
han vänjer sig vid liflig rörelse och gång och
visar jemväl i annat arbete raskhet och hur-
tighet.
Åt den framställda frågan torde af de ofvan
anförda kunna dragas det svaret: att hästen så-
som jordbruksdragare i de flesta fall är billigare
och ändamålsenligare än oxen.
NR me AN an bön at MN ort Steen a Sr nl