ligen, så skulle för de åtta hästarnes körning åtgå 100 mansdagsverken. De tolf oxarne erfordra deremot på samma antal kördagar 1,500 mansdagsverken; — eller 500 dagsverken mer än hästkraften, hvilket, beräknadt efter 0,75 rdr för mansdagsverket, gör 375 rår. Oxkraften kommer då att årligen kosta 75—375—450 rdr rmt, då hästkraften som ofvan är visadt endaet kostar 118,64 rdr rmt. Den högre kostnaden af selar och åkdon för hästar anses uppvägas af minskning i behofvet af vagnar, kärror, åkerredskap m. m. De olika dragkrafternas inverkan på folklynnet talar i hög grad till fördel för hästen: Oxköraren nödgas för arbetets fortgång att skrika, hojta och slå, häraf kommer ban ofta i uppretadt tillstånd, då han tar svordomar till hjelp, derefter följer slapphet, liknöjdhet och deraf följande långsamhet, hvilken följer honom äfven i andra arbeten. Hästköraren deremot gör sitt arbete lifligt och raskt; rubbas ej i sitt goda lynne af lättja och envishet hos dragarne; han vänjer sig vid liflig rörelse och gång och visar jemväl i annat arbete raskhet och hurtighet. Åt den framställda frågan torde af de ofvan anförda kunna dragas det svaret: att hästen såsom jordbruksdragare i de flesta fall är billigare och ändamålsenligare än oxen. NR me AN an bön at MN ort Steen a Sr nl