TUI. ZITUCISKULICU Vall VallSSonl DAStL, som på vValdsamt sätt sökt befria J. vid häktningen, dömdes att för våld mot i tjensteutöfning stadd konstapel plikta 300 rdr. Lundmark, född Hallborg. I förrgår hölls poliskammaren förhör med f. d. handlanden Anders Gustaf Hallberg, tilltalad för olofligt tillgrepp, föröfvadt vid åtskilliga tillfällen. Åklagaren i dylika mål, poliskommissarien Cederborg,, förklarade vid målets påropande att han, som för närvarande vore af Hallberg anklagad för olaga häktning, under sådant förhållande icke ansett sig böra med den tilltalade anställa förhör eller med målet taga vidare befattning än hos poliskammaren skriftligen fymäla de mot H. gjorda angifvelser, som nu uppästes. I början af sistlidet år inflyttade i huset n:r 14 Maria Brunnsgata en person, som uppgaf sig vara landtbrukaren Lundmark, och blef nu granne med en der förut boende bokhållare B. De begge herrarne kommo snart på förtrolig fot med hvarandra, hvarför L. en dag begärde och erhöll till låns af B. ett honom tillhörigt guldur, under uppgift att han vore sjuk och behöfde det, för att derefter rätta sin intagning af medicin. Då B. sedermera vid flera tillfällen återfordrade sin klocka, förebars af L. än det ena än det andra hindret. Vid ett senare tillfälle förlorade B. en i sin chiffonier förvarad urkedja af guld. Man började söka efter den, äfven i L:s närvaro, men förgäfves. Dagen derefter, då kedjan ännu icke var tillrättakommen, började man misstänka L., då denne tillstod, att han hade tagit kedjan, men endast på skämt; dock förnekade han att den tagits i chiffoniern, utan påstod att den legat framme i rummet. På skämtet kunde L. dock ej förmås att göra ett slut, enär han hvarken då eller senare återlemnat kedjan, utan hade äfven nu en mängd hinder att förebära, såsom att.den var utlånad åt L:s bror, emedan denne behöfde uppträda bland bättre folk m. m. Under loppet af oktober månad samma år saknade B., som då flyttat till huset nästintill det uppgifna i sin chiffonier förvarad dukat. Misstanke föll naturligen genast på L., som dock förnekade att hafva tillegnat sig den. En tid derefter saknade B. ytterligare i samma chiffonicr 2 större medaljer, den ena af guld, den andra af silfver, äfvensom en klockring af guld, hvarom nu gjordes anmälan på Maria vaktkontor. L. erkände då, att han visserligen innehaft ofvannämnda saker, men att han bekommit dem af en vän till B. för att belåna dem. Hos åtskilliga pantlånare bar B. också återfunnit sina saker, för hvilka L. lofvat godtgöra lösningssumman, utgörande tillhopa 139 rdr, hvarjemte han lyckades öfvertala B. att ej påyrka någon undersökning. Då nu L. emellertid dagen efter stöldens upptäckande afflyttat från ofvannämda bostad, under falsk uppgift, att han erhållit anställning å ett bruk, utan att till B. kunnat. förmås gä.da den utlagda lösningsssumman för de pantsatta effekterna, och då derjemte upplyst blifvit, att den föregifne landtbrukaren Lundmark icke är någon annan än f. d. handlanden Anders Gustaf Hallberg, så har B. funnit sig föranlåten att å honom yrka ansvar. Vid förhöret i går visade sig H. föga besvärad af angifvelsen, utan nekäde fräckt så väl att han tagit och för egen räkning pantsatt det stulna som att han någonsin kallat sig Lundmark. Målet är till annan dag uppskjutit, då målsegaren och vittnen skola sig infinna. fvervåld. Klockan omkring 8 i måndags afton uppstod ordvexling inne å krogen n:r 31 Handtverkaregatan imellan sappörkorporalen A. Kjellgren och kakelugnsmakaregesällen Gustaf Frölund, dervid F. blef kullskuffad på golfvet. Han gick då ut från krogen, men upphanns af Kjellgren utanfor egendomen n:r 24 vid samma gata, der K. tilldelade honom -ett våldsamt slag i hufvudet med sin medhafda s. k. faschinknif, hvaraf svårare blodvite följde; han förmådde dock gå framåt Pihlgatan, men blef der ytterligare slagen och misshandlad af samme K. jemte två andra sappörer, som nu kommit tillstädes. Utmattad af den betydliga blodsförlusten och det honom öfvergångna våldet, måste Frölund genom polisens försorg i åkdon afföras till lasarettet. Han befanns då hafva ett stort gapande sår tvärs öfver hufvudskålen, der knifbugget träffat, och är troligt att hans vid tillfället påhafda mössa, som blef genomskuren, skyddade honom från en ögonblicklig död. Det lärer ej för närvarande fara vara för hans lif. Målet kommer att för vederbörlig krigsrätt handläggas. MR ädkhusräötten. Vid rådhusrättens 3:dje afdelning förekom i måndags till förnyad behandling målet rörande litteratören Arnelius, anklagad att den 27 sistlidne september ha sökt med våld intränga i polisdomstolen under pågående session. Förutom den anklagade tillstädeskommo stadssoldaterne Stenseijer och Andersson, åtföljde af sergeanten C. A. Stenvall såsom kompaniombud samt korporalen vid stadsmilitären M. Rupach. Stenseijer, som vid förra rättegångsdagen var af sjukdom hindrad från inställelse, fick nu afge sin berättelse om förloppet, hvilket i det närmaste öfverensstämde med den han förut afgifvit vid polisdomstolen. Såväl Andersson som Stenseijer nekade att ha våldfört sig å Arnelius, utan hade de blott sökt hindra honom från att intränga i polisdomstolen. Tillfrågade hvarföre de sökt hindra detta uppgåfvo de, att de af korporal Rupach fått bestämda ordres att ej insläppa någon annan än dem, som derstädes hade mål anhängiga och inropades af polisen. Rupach, tillfrågad af hvem han fått denna befallning, sade sig hafva fått den af vaktmästaren vid polisdomstolen Eriksson och tillade att icke allenast han utan alla korporalerna vid militärkåren under hela förliden sommar haft att ställa sig samma betallning till efterrättelse; men efter det med Arnelius timade uppträde, hade R. af polisdomarne blifvit förständigad att insläppa så många personer utmmet medgåfve. Å kärande sidan hördes trenne vitnen, men vitnesberättelserna voro icke fullt öfverensstämmande. Då såväl allmänna åklagaren som svaranden åberopade vidare bevisning, uppsköts målet till den 22 dennes kl. 11 f. m. Slagsmålet vid eperakällaren. Å rådhusrättens 5:te afdelning hölls i går förhör med förre studeranden Paulin, tillvalad för deltagande i det uppträde, i följd hvaraf e. o. kammarskrifvaren Zelin häktades. Vid målets pårop kom Paulin samt öfverkyparen å operakällaren Eriksson och stadsbudet Forssman tillstädes. Ingendera af dem framställde några ansvarspåståenden mot den tilltalade. Öfverkyparen Eriksson uppgaf visserligen, att han