TUI. ZITUCISKULICU Vall VallSSonl DAStL, som på vVald-
samt sätt sökt befria J. vid häktningen, dömdes
att för våld mot i tjensteutöfning stadd konstapel
plikta 300 rdr.
Lundmark, född Hallborg. I förrgår hölls
poliskammaren förhör med f. d. handlanden Anders
Gustaf Hallberg, tilltalad för olofligt tillgrepp, för-
öfvadt vid åtskilliga tillfällen. Åklagaren i dylika
mål, poliskommissarien Cederborg,, förklarade vid
målets påropande att han, som för närvarande vore
af Hallberg anklagad för olaga häktning, under
sådant förhållande icke ansett sig böra med den
tilltalade anställa förhör eller med målet taga vi-
dare befattning än hos poliskammaren skriftligen
fymäla de mot H. gjorda angifvelser, som nu upp-
ästes.
I början af sistlidet år inflyttade i huset n:r 14
Maria Brunnsgata en person, som uppgaf sig vara
landtbrukaren Lundmark, och blef nu granne med
en der förut boende bokhållare B. De begge her-
rarne kommo snart på förtrolig fot med hvarandra,
hvarför L. en dag begärde och erhöll till låns af
B. ett honom tillhörigt guldur, under uppgift att
han vore sjuk och behöfde det, för att derefter
rätta sin intagning af medicin. Då B. sedermera
vid flera tillfällen återfordrade sin klocka, förebars
af L. än det ena än det andra hindret.
Vid ett senare tillfälle förlorade B. en i sin
chiffonier förvarad urkedja af guld. Man började
söka efter den, äfven i L:s närvaro, men förgäfves.
Dagen derefter, då kedjan ännu icke var tillrätta-
kommen, började man misstänka L., då denne till-
stod, att han hade tagit kedjan, men endast på
skämt; dock förnekade han att den tagits i chiffo-
niern, utan påstod att den legat framme i rummet.
På skämtet kunde L. dock ej förmås att göra ett
slut, enär han hvarken då eller senare återlemnat
kedjan, utan hade äfven nu en mängd hinder att
förebära, såsom att.den var utlånad åt L:s bror,
emedan denne behöfde uppträda bland bättre
folk m. m.
Under loppet af oktober månad samma år sak-
nade B., som då flyttat till huset nästintill det upp-
gifna i sin chiffonier förvarad dukat. Misstanke
föll naturligen genast på L., som dock förnekade
att hafva tillegnat sig den.
En tid derefter saknade B. ytterligare i samma
chiffonicr 2 större medaljer, den ena af guld, den
andra af silfver, äfvensom en klockring af guld,
hvarom nu gjordes anmälan på Maria vaktkontor.
L. erkände då, att han visserligen innehaft ofvan-
nämnda saker, men att han bekommit dem af en
vän till B. för att belåna dem. Hos åtskilliga
pantlånare bar B. också återfunnit sina saker, för
hvilka L. lofvat godtgöra lösningssumman, utgö-
rande tillhopa 139 rdr, hvarjemte han lyckades öf-
vertala B. att ej påyrka någon undersökning.
Då nu L. emellertid dagen efter stöldens upp-
täckande afflyttat från ofvannämda bostad, under
falsk uppgift, att han erhållit anställning å ett
bruk, utan att till B. kunnat. förmås gä.da den ut-
lagda lösningsssumman för de pantsatta effekterna,
och då derjemte upplyst blifvit, att den föregifne
landtbrukaren Lundmark icke är någon annan än
f. d. handlanden Anders Gustaf Hallberg, så har
B. funnit sig föranlåten att å honom yrka ansvar.
Vid förhöret i går visade sig H. föga besvärad
af angifvelsen, utan nekäde fräckt så väl att han
tagit och för egen räkning pantsatt det stulna som
att han någonsin kallat sig Lundmark. Målet är
till annan dag uppskjutit, då målsegaren och vitt-
nen skola sig infinna.
fvervåld. Klockan omkring 8 i måndags af-
ton uppstod ordvexling inne å krogen n:r 31 Handt-
verkaregatan imellan sappörkorporalen A. Kjell-
gren och kakelugnsmakaregesällen Gustaf Frölund,
dervid F. blef kullskuffad på golfvet. Han gick
då ut från krogen, men upphanns af Kjellgren
utanfor egendomen n:r 24 vid samma gata, der K.
tilldelade honom -ett våldsamt slag i hufvudet med
sin medhafda s. k. faschinknif, hvaraf svårare blod-
vite följde; han förmådde dock gå framåt Pihlga-
tan, men blef der ytterligare slagen och misshand-
lad af samme K. jemte två andra sappörer, som nu
kommit tillstädes. Utmattad af den betydliga
blodsförlusten och det honom öfvergångna våldet,
måste Frölund genom polisens försorg i åkdon af-
föras till lasarettet. Han befanns då hafva ett
stort gapande sår tvärs öfver hufvudskålen, der
knifbugget träffat, och är troligt att hans vid tillfället
påhafda mössa, som blef genomskuren, skyddade
honom från en ögonblicklig död. Det lärer ej för
närvarande fara vara för hans lif. Målet kommer
att för vederbörlig krigsrätt handläggas.
MR ädkhusräötten.
Vid rådhusrättens 3:dje afdelning förekom i mån-
dags till förnyad behandling målet rörande litte-
ratören Arnelius, anklagad att den 27 sistlidne
september ha sökt med våld intränga i polisdom-
stolen under pågående session. Förutom den an-
klagade tillstädeskommo stadssoldaterne Stenseijer
och Andersson, åtföljde af sergeanten C. A. Sten-
vall såsom kompaniombud samt korporalen vid
stadsmilitären M. Rupach. Stenseijer, som vid förra
rättegångsdagen var af sjukdom hindrad från in-
ställelse, fick nu afge sin berättelse om förloppet,
hvilket i det närmaste öfverensstämde med den
han förut afgifvit vid polisdomstolen. Såväl An-
dersson som Stenseijer nekade att ha våldfört sig
å Arnelius, utan hade de blott sökt hindra honom
från att intränga i polisdomstolen. Tillfrågade
hvarföre de sökt hindra detta uppgåfvo de, att de
af korporal Rupach fått bestämda ordres att ej
insläppa någon annan än dem, som derstädes hade
mål anhängiga och inropades af polisen. Rupach,
tillfrågad af hvem han fått denna befallning, sade
sig hafva fått den af vaktmästaren vid polisdom-
stolen Eriksson och tillade att icke allenast han
utan alla korporalerna vid militärkåren under hela
förliden sommar haft att ställa sig samma betall-
ning till efterrättelse; men efter det med Arnelius
timade uppträde, hade R. af polisdomarne blifvit
förständigad att insläppa så många personer ut-
mmet medgåfve. Å kärande sidan hördes trenne
vitnen, men vitnesberättelserna voro icke fullt
öfverensstämmande. Då såväl allmänna åklagaren
som svaranden åberopade vidare bevisning, upp-
sköts målet till den 22 dennes kl. 11 f. m.
Slagsmålet vid eperakällaren. Å rådhusrät-
tens 5:te afdelning hölls i går förhör med förre
studeranden Paulin, tillvalad för deltagande i det
uppträde, i följd hvaraf e. o. kammarskrifvaren Ze-
lin häktades. Vid målets pårop kom Paulin samt
öfverkyparen å operakällaren Eriksson och stads-
budet Forssman tillstädes. Ingendera af dem fram-
ställde några ansvarspåståenden mot den tilltalade.
Öfverkyparen Eriksson uppgaf visserligen, att han