sten tycktes här vara ett okändt eller åtminstone onyttigt verktyg. Högar af vegetabiliskt afskräde upptogo gatans hela längd. En mängd barn och qvinnor, oftast i trasor, drefvo omkring; de karlar vi mötte hade ett allt annat än angenämt utseende. Det påståendet, att tjufvarne i London ej mer innästla sig i vissa qvarter och gator, är ej sannt; de undersökningar, som polisen på sednare tider haft tillfälle att anställa häröfver, hafva just bevisat motsatsen. En prest berättar härom underbara fakta i en skrift, som för två år sedan stod aftryckt i Cornhill-Magazine; Golden Lane är ett verkligt tjufqvarter; likaså ett visst gatunät i Seven Pials och Ratclifs Highways omgifning i nedre Themsetrakten. Tjufvarne betala hög hyra och betala den punktligt, på det de icke måtte blifva fördrifna af husegarne i den trakt, der de innästlat sig. . Ofta veta de kringboende ej på hela månader att ett tjufsällskap innästlat sig bland dem, förrän någon skandal, eller något stort slagsmål, som utbryter bland tjufvarne sjelfva; bringar saken till polisens kännedom: Oantastade genomgingo vi flera gårdar och trånga gator: Ehuru det fina duggregnet fortfor, syntes här hela befolkningen drifva omkring i det fria; Jag märkte tydligt att min ledsagare kastade en betecknande blick på tvenne förbigående karlar: De voro beryktade ficktjufvar. De båda tjufvarne skrattade. Btt drag kring deras mun tycktes vilja säga: Vi äro säkra, vi känna dig, du är konstapeln John Baker. Tjufvarne kände konstapeln, konstapeln tjufvarnes Då vi från en smal gränd kommit in på en bredare gata, stannade min ledsagare, ramför ett hus; hvars yttre gaf en dyster anblick.