sten tycktes här vara ett okändt eller åtmin-
stone onyttigt verktyg. Högar af vegetabiliskt
afskräde upptogo gatans hela längd. En mängd
barn och qvinnor, oftast i trasor, drefvo om-
kring; de karlar vi mötte hade ett allt annat
än angenämt utseende. Det påståendet, att tjuf-
varne i London ej mer innästla sig i vissa
qvarter och gator, är ej sannt; de undersök-
ningar, som polisen på sednare tider haft till-
fälle att anställa häröfver, hafva just bevisat
motsatsen. En prest berättar härom underbara
fakta i en skrift, som för två år sedan stod af-
tryckt i Cornhill-Magazine; Golden Lane är ett
verkligt tjufqvarter; likaså ett visst gatunät i
Seven Pials och Ratclifs Highways omgifning
i nedre Themsetrakten. Tjufvarne betala hög
hyra och betala den punktligt, på det de icke
måtte blifva fördrifna af husegarne i den trakt,
der de innästlat sig. . Ofta veta de kringboende
ej på hela månader att ett tjufsällskap innästlat
sig bland dem, förrän någon skandal, eller nå-
got stort slagsmål, som utbryter bland tjufvarne
sjelfva; bringar saken till polisens kännedom:
Oantastade genomgingo vi flera gårdar och trån-
ga gator: Ehuru det fina duggregnet fortfor,
syntes här hela befolkningen drifva omkring i
det fria; Jag märkte tydligt att min ledsagare
kastade en betecknande blick på tvenne förbi-
gående karlar: De voro beryktade ficktjufvar.
De båda tjufvarne skrattade. Btt drag kring
deras mun tycktes vilja säga: Vi äro säkra,
vi känna dig, du är konstapeln John Baker.
Tjufvarne kände konstapeln, konstapeln tjuf-
varnes Då vi från en smal gränd kommit in
på en bredare gata, stannade min ledsagare,
ramför ett hus; hvars yttre gaf en dyster anblick.