utgjorda, så få destjufbarnslotten sjelfva. Så-
dant har man för allt hvad man trälar och slä-
par i lifvet. Bekymmer rundtomkring! —
Tyst min lilla gosse, far har kanske bröd med
när han kommer kem!
Men vår visit är slut och vi träda ut ur
kojan. Det har redan mörknat, men der se vi
den stora byggningen vid R. rikt upplyst. Så
kan det, som vid dagsljuset ser svart eller dy-
stert ut, i mörkret skiaa klart och inbjudande!
Hvad betyder det starka hullret af vagnar, pisk-
smällarne och de många ljusen som flyttas af
och till i fönstren? Ack.jo, det är egariunans
födelsedag — och det är alltid vanligt ait bon
på den dagen ger bal för ortens alla förnämi-
teter. Vill ni öfvervara festen? Inte! Kasta då
genom den här rutan ännu en blick på benne,
som sitter derinne och tänker på hur tungt det
är att äta upp sig sjelf, under det man arbetar
för andrac.
Ni torkar en tår ur ögat? Har ni fannit
er öfverraskad af hvad ni sett? Har ni ej trott,
att någonting sådant fanns hos oss i verklig-
heten? Ack, detta är ej ett enstaka fall; på
många ställen skall ni träffa nöden om möjligt
i ännu dystrare skepnad. Slafveriet i Sverge
är icke en tom fras, som ni kanske tänkt; det
gifves ett slafveri hos oss, som är lika tungt
som lifegenskapens, och det är nödens slafveri
hos kojornas invånare.