medborgerliet. Det är i viss mån ännu; såson på Kellgrens konungadyrkande tid, då han inledningen till Stockholmsposten satte der läran, att en arbetar och millioner njuta. Sta ten, riket arbetar för sig och lefver sitt lif fö sig, och den enskildta medborgaren arbetar oc! lefver för sig, som om riket vore för honon något främmande och snarare fiendtligt än kärt ty begreppet riket åtföljes alltid af begreppe skatter. Riket, fosterlandet är sålunda vorde ena börda blott, ej ett föremål för kärlek, el moder för hvilken man ville offra tusende lif om man egde dem. Det ser ut, som om de svenska folket, sedan det växt ur barnskorna och kommit in i mannaåren, med ens slitit all: band, som bundo det tillsaremans med faders och modershemmet. Sådan kärlek kan doci icke ostraffadt brytas, och straffet synes hafv inträdt. Men efter ynglingens lekar och yr brukar en period af sans och besinning infion: sig. Har den inträdt eller skola vi förbida der ännu? — Det är ur en liten skrift med titeln: aNågra tan kar om fäderneslandets historia i folkskolanc af en skolman, som vi hemtat förestående vackr: och sanna yttranden; och vi bänvisa till den na skrift (som endast kostar 12 öre) alla dem som vilja ytterligare taga i betraktande hvar som bör göras för att förändra en vigtig dela undervisningen i folkskolan. På samma gång erinra vi, att en särdele lämplig historisk läsning för den stora allmän heten är lektor C. G. Starbäcks berättelser u svenska historien, som nu utkomma regelbun det häftesvis på N: M. Lindhs förlag.