gjuta en ONeils blod. Heliga moder! Herr
Redmond är ju den siste af sin stolta ätt!
Vid framkomsten till kasernen lemnades vår
hjelte och Phelim åt vakten; som genast förde
dem i fängelse:
— Jag frågar er ännu en gång, sade öfver-
sten till löjtnant Chells, om ni vill utlemna
det bref, som jag i natt affordrade er.
— Jag är nu mindre än någonsin sinnad
att i detta afseende gå era önskningar till mö-
tes. Jag har nemligen sedan i natt sett och
hört alltför mycket; för att icke ::;.
— Då får ni genast träda i arrest, afbröt
honom öfversten vredgad:
Löjtnanten besvarade dessa ord med en blick
af den största förvåning: Intrigmakaren spratt
till och frågade sig sjelf om han möjligen genom
denna godtyckliga befallning öfverskridit klok-
hetens gränser.
— Ni torde hafva den godheten, herr öfver-
ste, yttrade den unge mannen; ait säga mig,
af hvilken orsak ni låter arrestera mig. Det
kan väl icke gerna vara derföre, att jag vägrat
visa er ett enskildt bref från en regements-
kamrat?
— Jag är icke skyldig att för er förklara
bevekelsegrunderna till mina handlingar. Det
är nog, om jag aflägger räkenskap inför dem,
som ensamma hafva rätt att döma öfver mina
åtgärder.
— Skall jag säga er hvilken bevekelsegrun-
den är? frågade Chells, i det ban försigtigt såg
sig omkring, för att göra sig förvissad om att
intet vitne befann sig i närheten.
— Som ni behagar; min herre:
— Ni vill genom att sätta mig i arrest bindra