vid tillfället varit närvarande, säsom det andra
vitnet Jonsson påstått.
Härvid anmärkte Pettersson, att om Hedman va-
rit närvarande, skulle ban icke behöft anlita någon
annan än honom om namnunderskriften.
Kan ej Hedman inkallas och höras sjelf om
saken? frågade C. J. A. Jonsson; men blef nu
upplyst om att Hedman var död.
Sedan båda vitnena blifvit konfronterade med
hvarandra, ställdes på dem åtskilliga frågor rö-
rande huru det tillgått vid den oftanämnda affä-
rens uppgörande. Dessa frågor besvarades redigt
af C. J. Å. Jonsson, hvars vitnesmål i allmänhet
syntes göra ett gynnsamt intryck på de närva-
rande, under det att det andra vitnet Jonsson,
som är häftig och talträngd, emellanåt måste ned-
tystas, än af ordföranden, än af notarien Syn-
nerberg. j .
På upprepad fråga, hvarför N. F.åJonsson skrif-
vit sitt namn olika på de båda handlingarne, gen-
mälde denne, att Pettersson sagt åt honom, då
Jonsson följde Pettersson uppför trappan, att han
ej skulle skrifva sitt namn såsom han brukade.
Orsaken till, att han endast skrifvit Jonsson, men
ej initialerna till förnamnet, uppgaf han vara den,
att Pettersson yttrat, det behöfs icke, förnamnet
angår ingen.
Notarien Synnerberg onmärkte nu, att han blott
en enda gång, innan Jonsson hördes såsom vitne,
samtalat med denne, och hans hufvudman Lund-
qvist förmälde, att han uppmanat vitnet att tala
Banning.
På C. J. A. Jonsson ställdes ytterligare en mängd
frågor, hvaraf vi anteckna följande: På fråga huru
han kunde efter två års förlopp erinra sig att hän-
delsen passerat den 19 April, svarade han sig
hafve gjort anteckning om att han då varit inne i
staden, för att hemta den här ofvan omnämnda
förklaringen åt Nilsson.
Ordföranden anmärkte motsägelsen häri, då vit-
net sagdt sig ej kunna skrifva. Vitnet förklarade
denna motsägelse dermed, att han låtit annan per-
son göra de anteckningar han stundom ansett sig
behöfva. På framställd fråga, om det icke kunde
vara möjligt, att vitnet endast skrifvit C. J. A.
till namnet Jonsson, som förut stått skrifvet under
handlingarne, förklarade vitnet ånyo på sin aflagda
ed, att Petterssons gosse, under det att vitnet hål-
lit handen å pennan skrifvit både initialerna C. J.
A. och namnet Jonsson efter dem. Han kunde vis-
serligen ej läsa, men han kände tydligen igen allt-
sammans.
Härefter hördes å Petterssons sida ytterligare
fyra vitnen, hvilka dock ej bade något af vigt att
berätta.
Parterna sökte till sist göra Jonssönernas vitnes-
mål trodda, genom att å ömse sidor anföra de mot-
sägelser eller tvetydigheter, som hvardera rvitnet
förmenades ha låtit komma sig till lsst under för-
höret.
Pettersson företedde ett protokoll, hvarigenom han
önskade få styrkt, att hans motpart Lundqvist förut
skulle gjort sig skyldig till försök att köpa vitnen,
och önskade till nästa rättegångsdag få några
namngifna personer afhörda, hvilka han påstod
kunna intyga, att det af hans motpart nu åbero-
pade vitnet N. F. Jonsson skulle till dessa yttrat,
att han wingenting visste, men att han blifvit för-
mådd att vitna i saken.
Lundqvist genmälde, att hvad det af Pettersson
vu företedda protokoll innehöll, i förenämnda fall
bevisats vara oriktigt genom ett följande protokoll,
och notarien Synnerberg bestred dess intagande i
ransakningshandlingarne i målet, hvilket yrkades
af Pettersson, som äfven företedde en å N.F. Jons-
son af Pettersson, efter det nu ifrågavarande mål
blifvit anbängiggjordt, uttagen stämning, med an-
ledning hvaraf notarien Synnerberg anmärkte, att
detta sätt att gå till väga, för att söka jäfva Jons-
gon, karakteriserade Pettersson.
Något vidare af vigt förekom ej. Målet uppsköts
till annan dag, och blef Pettersson, sedan rätten
förklarat sig icke kunna för närvarande bifalla
SN begäran att bli på fri fot försatt, i häktet åter-
örd.
Länscellfängelset.
Rånet utom Rosiagstull. Målet rörande hök-
tade åkardrängarne Gustaf Andersson och Gustaf
Svensson, hvilka äro anklagade för att aftonen den
26 sistlidne september, i närheten af Landtbruks-
institutet, hafva rånat en stalldräng vid namn Lind-
berg, boende tre mil utom Roslagstull och hvil-
ken den ene drängen åtagit sig att skjutsa hem,
på 2:ne fickur, handlades sistlidne fredag. Lind-
erg hade blifvit kastad ur droskan och sedan
uren blifvit honom fråntagna, vände drängarne om
till staden. Målet uppsköts för målsegarens in-
kallande.
Häststöld. Häktade drängen Carl Andersson
— 20 år gammal — hvilken natten mellan den 3—4
sistl. oktober ur en beteshage å Öfverjärfrva egor
olofligt tillgrep ett sekreteraren Lundberg tillhö-
rigt hästkreatur och sedan begaf sig dermed till
Wiby torp i närheten af Sigtuna, hvarest djuret
återfanns och Andersson häktades, dock först se-
dan han hunnit begå en större inbrottsstöld i grann-
skapet af Sigtuna, der han tillegnade sig diverse
klädespersedlar m. m., värderade till 120 rdr, och
hästen till 75 rdr, dömdes sistlidne fredag för
dessa begge stölder i ena bot till 2 år och 6 må-
naders straffarbete och att i 6 år vara medborger-
ligt förtroende förlustig.
Inbrottsstöld. Med förre grenadieren Johan
Petter Borg hölls i fredags ransakning rörande en
af honom måndagsaftonen den 10 sistl. oktober
genom inbrott å Hogsta gård i närheten af Drott-
ningholm, från drängen Anders Magnusson begån-
gen stöld af en rock, värderad till 10 rdr rmt.
Borg, som blifvit gripen i Kalmar län och hitförd,
erkände frivilligt brottet, hvarföre han dömdes till
10 månaders straffarbete och 6 års förlust af med-
Dorgerligt förtroende. Målsegaren återbekom sin
rock.
Landsorten.
En rymmare från England. Från Göteborg
skrefs i måndags: Omkring d. 1 innevarande må-
nad anlände hit till staden en engelsman, hvilken
tog logis på Göta Källare och uppgaf sig heta
James Thompson. Han sade sig ämna bosätta sig
på landet i Sverige, men ville först härstädes lära
svenska språket. Den 10 d:s afreste han likväl,
efter att ha begärt att bref och tidningar skulle
sändas efter honom till Frankfurt a. Main. Man