Utan sådant kan också, enligt min tanke, in-
gen vänskap gerna fivnas.
— Ni bar rätt, sade hans ledsagare, i det
han satte sig ned på en bänk midt framför pa-
latset, och jag bar kommit för att erbjuda er
mitt.
Redmond smålog:
— Finner ni mitt anbud besynnerligt?
o— Jag tänkte på vår duell i går qväll, gen-
mälde vår bjelte, och med afseende derpå, för-
undrade det mig att höra er i dag vara så vän-
skapligt sinnad.
— Jag kände icke då den mans karakter
och värde; som jag ville beröfva lifvet; yttrade
folkledaren; och ni måste göra mig den rättvi-
san att medgifva att den hemlighet, soma ni upp-
täckt, icke tillhörde mig ensam. En qvinna,
som följde sin känsla, bedömde er riktigare än
jag med all min erfarenhet ...Jag behöfver en
vän, tillade han;
— Är ni säker, fullkomligt säker om att ni
nu använde det rätta ordet? Hade icke ut:
trycket cbundsförvandt,, varit egentligare? frå-
gade den unge mannen.
— Nej; utropade demagogen stolt: Hvilka
fel man än må ha att lägga mig till last, har
jag ännu aldrig med afsigt gjort mig skyldig
till en osanning. Det har aldrig händt att jag
sagt mig omfatta en menniska med andra käns-
lor, :än dem jag verkligen hyst för henne. Ville
jag blott skaffa mig en bundsförvandt, behöfde
jag icke söka länge. Frankrikes förnämsta per-
soner skulle anse fören ära att få mottaga mitt
förtroende samt dela mina strider och mina tri-
umfer, fortfor han; ty det är min lefnads uppgift