kant som skald och konstälskare (för att ick tala om episoden med Lola Montez), skall trots sina 80 år ännu vara vid full vigör; och om än denna nyhet måste anses som en dikt, är den -dock betecknande för tillståndet i Bäjern. Vid Rodovisi i Epirus hafva 200 beväpnade kristna nedgjort dervarande turkiska besättning. De kristne vägra att betala skatterna och hafva dödat en skatt-indrifvare i närheten af Valona. Stor oro herrskar öfverallt i landet och ett allmänt uppror synes stå för dörren. En depesch från Triest meddelar några notiser, hvilka cöfver-landsposten medfört från OstAsien. Upproret i Birma, hvilket redan börjat utöfva ett visst inflytande på de engelsk-ostiudiska besittningarne, är nu undertryckt och striden i Afgahanistan synes närma sig sitt slut, i det briternas skyddsling Sehie Ali Khan bereder sig att med en väldig styrka angripa sin mot: ståndares hufvudstad. I England skall snart hållas ett ofantligt reformmöte af arbetare, hvilket är ämnadt att lemna alla förutgångna dylika möten iskuggan. Garnisonen i Lille hålles marschfärdig på grund af den i närheten utbrutna striden. Regeringen befarar arbetareoroligheter. Ställningen i Spanien är fortfarande ohållbar och förfärande: Förvecklingarne i Nord-Amerika antaga en allt mera hotande karakter. Man hyser starka farhågor för ett nytt inbördes krig: Stark spänning synes råda mellan Ryssland och Österrike. Hr v. Beusts yttranden i fråga om Österrikes framtida politik, uttalade i hans af oss för några dagar sedan omtalade broschyr tyckas sålunda komma att besannas. En berliner-korrespondent till Börsen-Halle uppgifver, att alla den nyutnämnde österrikiske statsministern v. Beusts hittills gjorda försök att bilda ett syd-tyskt förbund hafva strandat. Endast vid dårmstatska hofvet skall man hafva visat sig gynnsamt stämd mot förslaget. Vid alla öfriga hof tycktes man hafva blifvit allt mera böjd för en anslutning till det nordtyska förbundet, det vill säga, för Tysklands enhet.