dande sigtill Redmond, mycket heldre villvar:
vän än fiende: .
Jag hoppas, yttrade drottningen, i det hor
aflägsnade sig med sin följeslagerska, att ingen
dera af er hädanefter hyser något agg till den
andre för den här duellens skull.
De båda herrarne tryckte hvarandras hände
och lemnade parken tillsammans.
— Jag vill följa er till er bostad, yttrade
folktalaren; tiden är långt framskriden, skal
jag säga. Nej, seså; gör nu inga invändnin
gar! Jag framställer icke detta anbud; emedan
jag tror er behöfva skydd mot vanliga faror
utan derföre att säkerhetspolisens talrika agenter
nu stå på lur öfverallt:
Naturligtvis kunde Redmond icke afslå detta
välvilliga anbud.
På vägen till hotellet passerade de afrätts-
platsen.
— 8e dit! utropade Mirabeau;: Hvem kan
det vara, som står der?
Hans följeslagare igenkände med förvåning
den qvinna, som af honom blifvit befriad ur
Bastiljen och som stod invid schavotten;
XLIL
Det låg någonting så öfvernaturligt i den
qvinnas uppenbarelse, som vid denna tid på
natten stod nedanför schavotten, att vår hjelte
och hans följeslagare icke kunde låta bli att
närma sig henne och tala henne till.
— Hvad söker ni här? frågade Mirabeau:
— Det är många år sedan jag sökte någon
eller något, Jag väntar.