dande sigtill Redmond, mycket heldre villvar: vän än fiende: . Jag hoppas, yttrade drottningen, i det hor aflägsnade sig med sin följeslagerska, att ingen dera af er hädanefter hyser något agg till den andre för den här duellens skull. De båda herrarne tryckte hvarandras hände och lemnade parken tillsammans. — Jag vill följa er till er bostad, yttrade folktalaren; tiden är långt framskriden, skal jag säga. Nej, seså; gör nu inga invändnin gar! Jag framställer icke detta anbud; emedan jag tror er behöfva skydd mot vanliga faror utan derföre att säkerhetspolisens talrika agenter nu stå på lur öfverallt: Naturligtvis kunde Redmond icke afslå detta välvilliga anbud. På vägen till hotellet passerade de afrättsplatsen. — 8e dit! utropade Mirabeau;: Hvem kan det vara, som står der? Hans följeslagare igenkände med förvåning den qvinna, som af honom blifvit befriad ur Bastiljen och som stod invid schavotten; XLIL Det låg någonting så öfvernaturligt i den qvinnas uppenbarelse, som vid denna tid på natten stod nedanför schavotten, att vår hjelte och hans följeslagare icke kunde låta bli att närma sig henne och tala henne till. — Hvad söker ni här? frågade Mirabeau: — Det är många år sedan jag sökte någon eller något, Jag väntar.