undersatllSsig savlv Val Blee MAMTvI. MN . Då tolfmannen Anders Ersson från Libbarbo i Wendels socken samma afton kl. 8 färdades vägen fram från staden, hade å skogen mellan Björklinge och Läby en mansperson anhållit att få åka med honom, hvilket A. Ersson beviljat. Mannen satte sig upp och de hade tillsammans färdats ett stycke väg, då A. Ersson märkte, att mannen trefvade högst misstänksamt i hans fickor. A. Ersson skuffade genast ned honom från åkdonet och fortsatte färden i full fart utan vidare äfventyr. Samma afton vid samma tid blefvo flera personer på Drottninggatan i staden ganska närgånget och oförsynt antastade af tvänne manspersoner hvilka vid ena tillfället undgingo ett mot dem måttadt slag medelst flykt inpå hotellets gård, dit de genast eftersattes, men lyckades undkomma genom någon annan utgång. Då bröderna Carl och Fredrik Carlson från Wessan, Tuna s:n, i sällskap med 3:ne andra forbönder samma natt passerade allmänna landsvägen till staden, blefvo de mellan Hof och Wallby anfallna af 5 karlar, hvaraf blott 2 hunno fram till Carlsönernas lass, som körde sist, innan dessa hunnit genom rop tillkalla grannarna, som körde förut och skyndade till hjelp, medhafvande störar som vapen. Våldsverkarne måttade ett slag åt den ene af C., hvilket dock parerades och afvärjdes utan att träffa, allt innan de 3 andra bofvarna hunnit fram. Alla 5 måste likväl taga till flykten utpå åkergärdet, men började derifrån kasta sten på de vägfarande, som icke kunde lemna sina hästar och dertöre måste afstå från bofvarnes förföljande. Då förleden måndagsqväll, omkring kl. half 8, possessionaten Ålander på Stora Bärby med familj och dräng färdades vägen fram från staden, upp. hanns vid skogsdungen nära hitom Läby bro en mycket haltande man, som vid förbifarten stannade och på gyckel bugade sig mycket djupt, hvarvid ock Ålander började stanna, men satte hästarne genast vid närmare besinning i starkaste fart, då den nyss så halte mannen eftersatte dem ett långt stycke väg i det mest färdiga språng, men upphann dem icke. Utkomne på Nosten blefvo de åter eftersatte på nästan samma sätt af en annan okänd mansperson, från hvilken de ock räddade sig genom forcerad körning. ij Vid deras framkomst till Säfva gäsetgifvaregård träffades der pastor Åkerman i Gryta, som berättade, att äfven han nyss förut färdats vägen fram från staden, samt blifvit å Nosten på samma sätt af en okänd mansperson anfallen och förföljd ett långt stycke. Det är en lycka att vid alla dessa tillfällen intet gröfre våld hunnit utöfvas, men synbarligen har detta undvikits endast genom de anfallnes rådighet att raskt söka undkomma. Sedan aUpsalax derefter ifrigt yrkat på att kraftiga åtgärder ofördröjligen vidtagas, på det lugnet må bli återstäldt och säkerheten till lif och lem inom staden och dess granskap tryggad, berättar tidningen: Borgmästaren och ridd. Kindeström gjorde samma afton ett litet spaningsförsök, åkande ut i vagn i 4 å 5 andra personers sällskap, men några bofvar behagade naturligtvis dervid icke anmäla sig. : Deremot stötte sällskaret på 2:ne raska ynglingar, som i första häpenheten så när blifvit tagna för stråtröfvare, ehuru de hunnit den officiela poliscortegen i förväg till samma ställe, just för att söka gripa några bofvar, men nu funno allt vidare sökande fruktlöst vid sådan eclat. Lyckligtvis kunde de legitimera sig såsom loyala medlemmar af en rask kår härstädes, så att det oväntade mötet endast blef en stor löjlighet. Om tvenne ytterligare begångna våld berättas följande: Förliden lördags morgon hade en gammal granrisgubbe från Marma by, som å sin skottkärrs förde qvastar och ris till staden, blifvit i Parken mellan kl. 6 och 7 på morgonen öfverfallen af trenne manspersoner, som affordrat honom penningar, dem han förklarade sig, fattig stackare, ej ega, samt tilldelat honom ett par slag i ansigtet och dervid gifvit honom tvänne djupare rispor i ena kindbenet, som ännu blödde vid gubbens ankomst till staden. Det vill häraf synas, som de bofvar, hvilka qvällen förut å samma ställe anföllo ofvannämnde drängar, uppehållit sig öfver natten der i skogen, oaktadt den efterforskning, som der anställdes: Klädtvätterskan Holmgren, som bori eller i trakten af Marma, hade ock förleden fredags e. m. på väg till staden med tvättkläder i närheten af Rosendal antastats först af en ensam okänd mansperson, som dock genast gifvit något hvisslande tecken och dervid fått förstärkning af tvänne andra dylika, hvilka gemensamt affordrade henne penningar m. m.; men i samma ögonblick kommo händelsevis gående vägen fram tvänne bekanta karlar, som beledsagade henne till staden, och vid deras annalkande togo bofvarne till flykten. — Om oron i Upsala skrifves följande till Nerikes Allehanda: Förskräckelsen härstädes är stor och allmän. Familjerna regla alla sina dörrar; ytterdörrarne och portarne tillbommas på bästa sätt; studenterna sofva invid skarpladdade revolvrar, och stadens gator äro tomma och ödsliga redan vid nio-tiden på aftonen. Polisen vandrar af och an på gatorna; men för att fullkomligt freda stadens innevånare från mord, rån eller inbrott vore en dubbel polisstyrka erforderlig och litet till. Intressant skall det bli att erfara, till hvilka resultater de pågående polisundersökningarne skola leda. Måhända bli de helt obetydliga ljusglimtar i mörkret, som hvilar öfver alla dessa illbragder. Från Trierp skrifves till oss: Kronolänsmannen Anstrin har i söndags vid Tegelsmoragränsen gripit en tjuf, som innehade 3 silfverfickur; 1 snusdosa af silfver och flera ringar. Tjufven införpassades till länsfängelset: Anbud tili en stor olycka. I måndags på morgonen utlöpte det vid Rånnum å Wenersborgsbanan stationerade lokomotivet med grusvagnar till Munkesten, hvarefter detsamma ensamt anträdde återfärden. Härunder möttes på vägen vid HjerPr dressinen. Å dressinen befunno sig 5 man, vilka väl i morgontöcknet upptäckte lokomotivet, men antogo att detsamma löpte framför dressinen. På endast några famnars afstånd, upptäcktes att lokomotivet kom i långsam fart emot dressinen.