erinra sig helt säkert det stora inflytande som
denna dam, då ej mera ung eller skön, utöf-
vade vid franska hofvet endast genom sin ka-
raktärsfasthet. Ludvig XV hyste en afgjord
fruktan för henue; bon hade varit hans goda
och dygdiga gemåls väninna och efter densam-
mas död hade hon vid mer än ett tillfälle ta-
lat allvarliga ord med den afsomnades döttrar
och sonsöner. Så stor var dauphins; seder-
mera Ludvig den XVI; fruktan för hennes
tunga; att han en gång gömde sig för att und-
vika hennes förebråelser för en alltför stor när-
gångenhet, som han tillåtit sig mot ett med
frå de Marsan genom giftermål beslägtadt
fruntimmer.
Afven syster Louise såg med en viss vördnad
och fruktan upp till henne.
— Ja, låtom oss genast afresa, utropade fru
de Marsan, innan saken kommit till konungens
öron och han får tid att skydda favoriten ge-
nom att ingå stillestånd med erkebiskopen.
Då middagstimman slog, körde en rad af
vagnar ut genom Karmeliterklostrets port, in-
nehållande abbedissan ,; syster Louise och en
samling af Fronkrikes mest anborna damer.
Så hastigt beslutet än blifvit fattadt, hade
likväl underrättelsen om deras afresa ifrån St.
Denis hunnit före dem till Versailles.
Favoriten triumferade just öfver sin utförda
hämnd, då i detsamma hennes dyra väninna och
förtrogna, marskalkinnan Mirepoix, inträdde i
salongen utan att ens iakttaga den vanliga for-
maliteten att låta anmäla sig.
Fru du Barrys ansigte afspeglade på en gång
förvåning och vrede;
— Nu har ni, ma belle, utropade den beda-