planken, redan dåna salutskotten från slottsbacken; alla tecken tyda på att vi närma oss en ort, der en och hvar är högtidligt stämd. Men då man färdas på jernväg går allting fort: tåget stannar i den vackert dekorerade banhallen: : Vi stiga ur kupterna och kasta häpna blickar omkring oss. Vagnarne rulla bort, utsigten är fri. På venstra sidan äro fyra ländstolar uppställda, i -hvilka de kungliga personerna taga plats i följande ordning: konungen och drottningen på de mellersta stolarne, bredvid den förre prins Oscar och bredvid den sednare prin: sessan Lovisa. Till höger om de kungliga personerna stå akademistaten samt Upsala magistrat och borgerskap till venster, Uplands regementes officerskår, lärarne vid Upsala högre elementarläroverk m. fl. De med tåget från Stockholm medföljande gästerna gruppera sig kring den kungliga familjen: Midt framför denna, å motsatta sidan af banhallen; stå landshöfdingen i Upsala län grefve Hamilton och bakom honom en dei af sångarne inom Upsala studentkår, anförd af den bekante och utmärkte sångläraren O. Arpi; På båda sidor om den grupp, vi nu sednast omnämnt äro långa läktare anbragta; dessa fyllas af högtidsklädda Upsaladamer, och vi måste tillstå att de taga sig utmärkt bra ut. Nedanför läktarne stå andra Upsalabor sammanpackade inom vissa dem anvisade, genom provisionela skrank utstakade områden. Ofvanom studentsångarne d. v. s. midt framför de kungliga gästerna äro tvänne sköldar uppfästade; i den ena af dessa ser man konungens namncehiffer och i den andra ett L. Dessa sköldar omgifvas af smakfullt ordnade fanor, blommor och grönt. För öfrigt är banhallen, som rikligt belyses af det genom takfönstren och de täta sidofönstren inströmmande dagsljuset prydd af en mängd andra vackert arrangerade mindre sköldar och flaggor. Invigningsfesten börjar. Uplands regementes musikkår, som uppställt sig på venstra sidan, spelar ett stycke, hvarefter de ofvan omnämnda studenterna afsjunga följande verser på melodien: Ur svenska hjertans djup en gång.e Ett ögonblick, som ej förgår! En handling, gjord för tusen år! En punkt på häfdens blad! Nu står ett nytt allshärjarting Och binder dig, en nysmidd ring, I kedjan, som går jorden kring, Du Fyris gamla stad. Förr har ditt namn med ryktets örn Gått prisadt ut kring verldens hörn, Och skall väl än så gå; Nu kan du bedja verlden all Att gästa forna Fyrisvall Och se din ungskog, tall vid tall, Uppspira mot det blå. Men pligtens fordran väger tung: Så gälda den till folk och kung Med all:den tro du kan! Håll käck din vakt vid nordens bryn, Låt ljusets flamma slå mot skyn, Och blif vårt land en föresyn I allt, som höfs en man! Då blir du först ett ljusets värn Och värd den riddarked af jern, Som fri i dag dig gör. Ty förr var jernet slafvens lott: Nu har det frihetsmärket fått Och binder, — men i kärlek blott, Hvad aldrig skiljas bör, Välsignad vare då den stund, Som knyter Odins gamla lund Än mer till folk och land! Välsignad fitens stolta makt, Som oss i frihetsbojor lagt Och spänner ut från trakt till trakt Sitt starka kärleksband! rr TVn 4 ms wife Tr vm 0 24