planken, redan dåna salutskotten från slotts-
backen; alla tecken tyda på att vi närma oss
en ort, der en och hvar är högtidligt stämd.
Men då man färdas på jernväg går allting fort:
tåget stannar i den vackert dekorerade ban-
hallen: :
Vi stiga ur kupterna och kasta häpna blic-
kar omkring oss. Vagnarne rulla bort, utsig-
ten är fri.
På venstra sidan äro fyra ländstolar upp-
ställda, i -hvilka de kungliga personerna taga
plats i följande ordning: konungen och drott-
ningen på de mellersta stolarne, bredvid den
förre prins Oscar och bredvid den sednare prin:
sessan Lovisa.
Till höger om de kungliga personerna stå
akademistaten samt Upsala magistrat och bor-
gerskap till venster, Uplands regementes offi-
cerskår, lärarne vid Upsala högre elementar-
läroverk m. fl. De med tåget från Stockholm
medföljande gästerna gruppera sig kring den
kungliga familjen: Midt framför denna, å mot-
satta sidan af banhallen; stå landshöfdingen i
Upsala län grefve Hamilton och bakom honom
en dei af sångarne inom Upsala studentkår,
anförd af den bekante och utmärkte sånglära-
ren O. Arpi; På båda sidor om den grupp,
vi nu sednast omnämnt äro långa läktare an-
bragta; dessa fyllas af högtidsklädda Upsala-
damer, och vi måste tillstå att de taga sig ut-
märkt bra ut. Nedanför läktarne stå andra
Upsalabor sammanpackade inom vissa dem an-
visade, genom provisionela skrank utstakade
områden. Ofvanom studentsångarne d. v. s.
midt framför de kungliga gästerna äro tvänne
sköldar uppfästade; i den ena af dessa ser man
konungens namncehiffer och i den andra ett L.
Dessa sköldar omgifvas af smakfullt ordnade
fanor, blommor och grönt. För öfrigt är ban-
hallen, som rikligt belyses af det genom tak-
fönstren och de täta sidofönstren inströmmande
dagsljuset prydd af en mängd andra vackert
arrangerade mindre sköldar och flaggor.
Invigningsfesten börjar. Uplands regemen-
tes musikkår, som uppställt sig på venstra si-
dan, spelar ett stycke, hvarefter de ofvan om-
nämnda studenterna afsjunga följande verser på
melodien: Ur svenska hjertans djup en gång.e
Ett ögonblick, som ej förgår!
En handling, gjord för tusen år!
En punkt på häfdens blad!
Nu står ett nytt allshärjarting
Och binder dig, en nysmidd ring,
I kedjan, som går jorden kring,
Du Fyris gamla stad.
Förr har ditt namn med ryktets örn
Gått prisadt ut kring verldens hörn,
Och skall väl än så gå;
Nu kan du bedja verlden all
Att gästa forna Fyrisvall
Och se din ungskog, tall vid tall,
Uppspira mot det blå.
Men pligtens fordran väger tung:
Så gälda den till folk och kung
Med all:den tro du kan!
Håll käck din vakt vid nordens bryn,
Låt ljusets flamma slå mot skyn,
Och blif vårt land en föresyn
I allt, som höfs en man!
Då blir du först ett ljusets värn
Och värd den riddarked af jern,
Som fri i dag dig gör.
Ty förr var jernet slafvens lott:
Nu har det frihetsmärket fått
Och binder, — men i kärlek blott,
Hvad aldrig skiljas bör,
Välsignad vare då den stund,
Som knyter Odins gamla lund
Än mer till folk och land!
Välsignad fitens stolta makt,
Som oss i frihetsbojor lagt
Och spänner ut från trakt till trakt
Sitt starka kärleksband!
rr TVn 4 ms wife Tr vm 0 24