— Allt måste försökas, sade hon till sig
sjelf, i det hon kysste sin lille skyddsling och
lade honom i sängen. Stackars liten, fortfor
hon, som intet ondt gjort och dock jagas öfver
sjö och land, i stället för att sitta lugn i ditt
hem, omsluten af en älskande moders armar. ::
Och tänk huru mycket blod redan utgjutits för
din skull, fast du sjelf ingenting vet derom!...
Vi skola hoppas att din döda moder ser ner
till oss från himlen och att alla goda englar
vaka öfver oss denna natt, som säkerligen blir
den förskrackligaste vi hittills genomlefvat.
Ehuru hon visst icke hade någon aptit, satte
hon sig vid bordet och började äta och dricka,
för att få krafter; ty hon förutsåg att hon
skulle komma i stort behof deraf.
Lyckligtvis var låset å dörren så inrättadt
att man äfven inifrån kunde draga för en re-
gel; sedan hon gjort detta gick hon fram till
spiseln, strök sig med handen öfver pannan
och tänkte på huru hon skulle verkställa sin
Derefter tog hon fram lakanen ur sängen,
skar remsor af dem och knöt sedan ihop dessa
samt snodde, dem, så att det hela liknade ett
långt rep.
Hon satte en halsduk på hufvudet, efter att
ha vikit den så att den såg ut som uppasser-
skans schalett. Hon betraktade sig i spegeln
och fann, att hon i denna utstyrsel mycket väl
kunde gå och gälla för att vara en af tjenst-
flickorna på värdshuset.
F Sedan lade hon sig i sängen bredvid den
lille Redmond för att söka ett par timmars
hvila. Det var icke möjligt för henne att få