— Allt måste försökas, sade hon till sig sjelf, i det hon kysste sin lille skyddsling och lade honom i sängen. Stackars liten, fortfor hon, som intet ondt gjort och dock jagas öfver sjö och land, i stället för att sitta lugn i ditt hem, omsluten af en älskande moders armar. :: Och tänk huru mycket blod redan utgjutits för din skull, fast du sjelf ingenting vet derom!... Vi skola hoppas att din döda moder ser ner till oss från himlen och att alla goda englar vaka öfver oss denna natt, som säkerligen blir den förskrackligaste vi hittills genomlefvat. Ehuru hon visst icke hade någon aptit, satte hon sig vid bordet och började äta och dricka, för att få krafter; ty hon förutsåg att hon skulle komma i stort behof deraf. Lyckligtvis var låset å dörren så inrättadt att man äfven inifrån kunde draga för en regel; sedan hon gjort detta gick hon fram till spiseln, strök sig med handen öfver pannan och tänkte på huru hon skulle verkställa sin Derefter tog hon fram lakanen ur sängen, skar remsor af dem och knöt sedan ihop dessa samt snodde, dem, så att det hela liknade ett långt rep. Hon satte en halsduk på hufvudet, efter att ha vikit den så att den såg ut som uppasserskans schalett. Hon betraktade sig i spegeln och fann, att hon i denna utstyrsel mycket väl kunde gå och gälla för att vara en af tjenstflickorna på värdshuset. F Sedan lade hon sig i sängen bredvid den lille Redmond för att söka ett par timmars hvila. Det var icke möjligt för henne att få