Article Image
Fest för skarpskyttarne från landsorten. Omkring 400 af Stockholms skarpskyttar hade till i går afton inbjudit de skarpskyttar, som hitkommit från skiljda landsorter för att deltaga i täflingsskjutningen till en kollation i Blåportens festivitetsvåning. Afven åtskilliga honoratiores voro dertill inhjudna: Kommendör Egerström helsade gästerna välkomna. Derefter serverades sexa i flera rum. Vid de derpå följande bålarne föreslog öfverbefalhafvaren grefve Adlersparre den stående skålen för konungen. Första bataljonens chef, kapten Ekman, proponerade skålen för krigsministern. Denne, tackande, utvecklade i ett längre föredrag sina åsigter om skarpskytteväsendets utveckling på den redan lagda grunden. Andra bataljonens chef frih. Joh. Liljencrantz föreslog dernäst på lyckligt sött en skål för Norge, och kompanichefen Ekgren med värma en annan för gästerna från landsorten, Skarpskytten handl. Rising proponerade skålen för pristagarne. Ett tal af folkskoleinspektören Meijerberg, stäldt till prisgifvarne, men afhandlande hela skarpskytteidgens vigt och betydelse, helsades med entusiastiskt bifall. Å Kompanichefen Almström föreslog vidare en skål för kommendör Egerström och grefve Adlersparre. — Till sist föreslog artisten Perseus i ett versifieradt föredrag en skål för qvinnan. Föreningens begge musikkårer utförde musik och mellan skåltalen afsjöngos sånger. Hela festen var mycket lyckad och vi hoppas att den skall lemna ett angenämt minne hos de skarpskyttar från landsorten som deltogo deri. Löjtnant Betzholtz minne. Våra läsare ha sig troligen bekant, att lifbevärings-regementets officerskår skänkt en hederssabel till den preussiska officer, kapten Schlutterbach, hvilken på ett ridderligt och kamratlikt sätt uppförde sig emot löjtnant Betzholtz, sedan denne; dödligt sårad, råkat i preussisk fångenskap i sista danska kriget. Kapten S. har nu, till tack för den undfångna hedersskänken, aflåtit följande bref till lifbevärings-regementets officerskår: K. Q. Bränn, provinsen Mähren i Österrike, den 7 augusti 1866. Till Kongl. Svenska Lifbevärings-regementets officerskår; Stockholm. I går, den 6 dennes, har genom 2:a armekommandot i fältlägret till mig blifvit öfverlemnad den sabel, som Kongl. Lifbevärings-regementets officerskår gjort mig den stora äran att tilldela och skicka mig. Hade detta utmärkt vackra vapen kommit mig till handa en månad tidigare, så skulle jag i slaget vid Königgrätz hafva nyttjat det till de så välvilligt och kamratlikt tänkande herrar gifvares ära. Jag skulle med mitt lif hafva försvarat besittningen deraf, liksom vår tappre kamrat Betzholtz gjorde, ty jag känner djupt värdet af denna gåfva, som hädanefter skall gå i arf inom min familj, till en ärofull åtanka af ädelt tänkande kamrater inom en aktad och befryndad armå. Det återstår mig nu blott den angenäma pligten att för eder, högt ärade herr regementshbefälbafvare och samtlige officerare vid Kongl. Lifbeväringsregementet, uttrycka min uppriktigaste och djupaste tacksamhet för den utmärkelse, som genom denna hedersskänk kommit mig till del. I skolen, mina högt ärade herrar kamrater, finna den skönaste belöning redan i medvetandet af att ett så högsinnadt sätt hafva utöfvat ett verkligt amratskap. Denna sabel är så utmärkt väl konstruerad och arbetet derå så vackert utfördt, att den väckt allmän beundran och det mest odelade erkännande hos alla från härens olika regementen här församlade officerare, och den mig gjorda hedersskänken har jemväl väckt så varma sympathier för de högt aktade svenska kamraterna, attjag anser mig uttala deras tanke, då jag försäkrar, att hela den preussiska armöån känner sig hedrad af detta Kongl. svenska Lifbevärings-regementets officerskårs handlingssätt. Med sannaste högaktning och djupaste tacksamhet har jag den äran teckna mig etc. von sSchlutterbach, kapten och kompanichef i 3:e Ny-Schlesiska infant.reg:tet 42 50,. . Adolf Fredriks kyrkaoa är nui det närmaste färdig till det yttre. Från tornet äro ställningarna redan borttagna och kyrkan lärer äfven i dessa dagar blifva befriad från sådana. Inom kyrkan fortgår arbetet oafbrutet. 5 AS RS

3 september 1866, sida 2

Thumbnail