Fest för skarpskyttarne från
landsorten. Omkring 400 af Stockholms
skarpskyttar hade till i går afton inbjudit de
skarpskyttar, som hitkommit från skiljda lands-
orter för att deltaga i täflingsskjutningen till en
kollation i Blåportens festivitetsvåning. Afven
åtskilliga honoratiores voro dertill inhjudna:
Kommendör Egerström helsade gästerna väl-
komna. Derefter serverades sexa i flera rum.
Vid de derpå följande bålarne föreslog öfverbe-
falhafvaren grefve Adlersparre den stående skå-
len för konungen. Första bataljonens chef,
kapten Ekman, proponerade skålen för krigs-
ministern. Denne, tackande, utvecklade i ett
längre föredrag sina åsigter om skarpskyttevä-
sendets utveckling på den redan lagda grunden.
Andra bataljonens chef frih. Joh. Liljencrantz
föreslog dernäst på lyckligt sött en skål för
Norge, och kompanichefen Ekgren med värma
en annan för gästerna från landsorten, Skarp-
skytten handl. Rising proponerade skålen för
pristagarne. -
Ett tal af folkskoleinspektören Meijerberg,
stäldt till prisgifvarne, men afhandlande hela
skarpskytteidgens vigt och betydelse, helsades
med entusiastiskt bifall. Å
Kompanichefen Almström föreslog vidare en
skål för kommendör Egerström och grefve Ad-
lersparre. — Till sist föreslog artisten Perseus
i ett versifieradt föredrag en skål för qvinnan.
Föreningens begge musikkårer utförde musik
och mellan skåltalen afsjöngos sånger.
Hela festen var mycket lyckad och vi hop-
pas att den skall lemna ett angenämt minne
hos de skarpskyttar från landsorten som del-
togo deri.
Löjtnant Betzholtz minne.
Våra läsare ha sig troligen bekant, att lifbevä-
rings-regementets officerskår skänkt en heders-
sabel till den preussiska officer, kapten Schlut-
terbach, hvilken på ett ridderligt och kamrat-
likt sätt uppförde sig emot löjtnant Betzholtz,
sedan denne; dödligt sårad, råkat i preussisk
fångenskap i sista danska kriget. Kapten S.
har nu, till tack för den undfångna hedersskän-
ken, aflåtit följande bref till lifbevärings-rege-
mentets officerskår: -
K. Q. Bränn, provinsen Mähren i Österrike, den
7 augusti 1866.
Till Kongl. Svenska Lifbevärings-regementets offi-
cerskår; Stockholm.
I går, den 6 dennes, har genom 2:a armekom-
mandot i fältlägret till mig blifvit öfverlemnad den
sabel, som Kongl. Lifbevärings-regementets officers-
kår gjort mig den stora äran att tilldela och skicka
mig. Hade detta utmärkt vackra vapen kommit
mig till handa en månad tidigare, så skulle jag i
slaget vid Königgrätz hafva nyttjat det till de så
välvilligt och kamratlikt tänkande herrar gifva-
res ära.
Jag skulle med mitt lif hafva försvarat besittnin-
gen deraf, liksom vår tappre kamrat Betzholtz
gjorde, ty jag känner djupt värdet af denna gåfva,
som hädanefter skall gå i arf inom min familj, till
en ärofull åtanka af ädelt tänkande kamrater inom
en aktad och befryndad armå.
Det återstår mig nu blott den angenäma pligten
att för eder, högt ärade herr regementshbefälbafva-
re och samtlige officerare vid Kongl. Lifbevärings-
regementet, uttrycka min uppriktigaste och djupa-
ste tacksamhet för den utmärkelse, som genom
denna hedersskänk kommit mig till del.
I skolen, mina högt ärade herrar kamrater, finna
den skönaste belöning redan i medvetandet af att
- ett så högsinnadt sätt hafva utöfvat ett verkligt
amratskap.
Denna sabel är så utmärkt väl konstruerad och
arbetet derå så vackert utfördt, att den väckt all-
män beundran och det mest odelade erkännande
hos alla från härens olika regementen här försam-
lade officerare, och den mig gjorda hedersskänken
har jemväl väckt så varma sympathier för de högt
aktade svenska kamraterna, attjag anser mig uttala
deras tanke, då jag försäkrar, att hela den preus-
siska armöån känner sig hedrad af detta Kongl.
svenska Lifbevärings-regementets officerskårs hand-
lingssätt.
Med sannaste högaktning och djupaste tacksam-
het har jag den äran teckna mig etc.
von sSchlutterbach,
kapten och kompanichef i
3:e Ny-Schlesiska infant.-
reg:tet 42 50,. .
Adolf Fredriks kyrkaoa är nui det
närmaste färdig till det yttre. Från tornet äro
ställningarna redan borttagna och kyrkan lärer
äfven i dessa dagar blifva befriad från sådana.
Inom kyrkan fortgår arbetet oafbrutet.
5 AS RS