Den starka drycken uppvärmde poliskonsta-
pelus hjerta; ban började se ställningar och
förhållanden i en ljusare dager och sade till
sig sjelf att det ändå alltid var mycket trefli-
gare att tillbringa natten i ett gladt sällskap
än alldeles ensam.
Nu slog klockan tolf i kyrktornet.
Kerl måste ha väntat härpå, ty han reste sig
plötsligen upp från bordet och sade:
— Tiden är långt framskriden; jag anser
derföre lämpligt att gå hem och lägga mig.
Han beredde sig redan till att taga godnatt
af det värda paret, då från utbrast:
— Huru, tänker ni gå utan att ha sett
fången?
Det var just detta Joe ville hafva fram:
Emellertid spelade han sin roll utmärkt väl,
i det han återtog:
— Ah! ni säger ett ord, ni min fru!.:.
Den stund jag vistats i ert sällskap, har varit
så angenäm alt jag alldeles glömt bort, hvar-
före jag kom hit.
Han ställde en stol invid den dörr, som ledde
till den härofvan omtalade, innanför Jakobs
rum befintliga cellen, och sedan han stigit upp
på densamma, betraktade han Redmond genom
öppningen.
Irländaren gick fram och tillbaka med hastiga
steg, lik en tiger som man instangt i en bur.
Han hade igenkänt smugglarens röst, och anande
ändamålet med hans besök; afvaktade han otå-
ligt hvad komma skulle.
Andtligen slog handlingens timma. Joe
ryckte upp de båda jernbommarne, och innan
Bumps hann tänka en half tanke, störtade
Redmond ut i det yttre rummet: