en mycket anlitad qvarn. Köpesumman var 120,000
rdr hvaraf 56,000 rdr betalades kontant.
Bref från nya Zeland (från en
svensk, till Oscarshamns-Posten.) Otago den
12 Mars 1866. Kriget på den nordliga ön
(The North Island) fortfar ännu, men i mindre
skala, emedan ?2 af den europeiska armen är
hemskickad. Särskildta provinser, de Maori
(infödingarne) tillhöriga, hafva sjelfva gifvit sig
till engelska regeringen. Infödingarnes armå
är nu endast 12 a 15,000 man, och deras kung är
af deras egen race; den europeiska armen räknar
cirka 5 a 6000, men hvilka snart blir seger-
herrar, emedan alltfiera infödingar lemna sin
armå.
The Midle Island, den ö vi bebo, är ut-
märkt för sitt guld, hvilket försäljes öfver hela
verlden; denna ö är indelad i 5 provinser.
Otago, en af dessa, är den som utmärkt sig
för det rikaste och mest betalbara guldet, den
är nu bebodd af 35,000 menniskor. - Hufvud-
staden heter Dunadin, och har 20,000 inne-
vånare. Före guldupptäckten bodde här 1,800.
Nu är Dunadin en stor stad med vackra bygg-
nader och gator; för fyra år tillbaka funnos
endast emå brädhus här och der; och den nu
bebyggda delen af staden var nästan öfverväxt
med ris o. d. I provinsen Canterberry, på sam-
ma ö, har under sednare året ett ännu rikare
guldfält blifvit funnet; afståndet mellan Can-
terberry och Otago är 500 engelska mil. Många
svenskar hafva der gjort ganska god lycka, och
alla underrättelser derifrån äro tillfredsställande,
så att, om någon af arbetetsklassen i Sverige
önskar öfvergifva sitt gamla fädernesland, det
vore vida större skäl att begifva sig hit, än
till Amerika, der icke en bland tjugo kommer
vill välstånd. De, som ej vilja försöka sin lycka
i minorna, sakua dock icke arbete. Den ene
åtnjuter här samma förmån som den andre.
Otago är nästan helt och hållet fri från skog,
och att odla jorden faller sig mycket lätt; der
jag nu är, finnes icke träd på 50 engelska mils
afstånd, utan endast slättmark. Ved är bär-
före så dyr, att man ej kan köpa dylik, utan
bränna vi en slags wood cole, som här och der
finnes i jorden. Penningebristen är här oför-
klarligt stor; statskassan är nästan tom, och
så länge staten är i skuld till engelska re-
geringen kommer nog kriget att vara, men vi
hoppas på dess snara upphörande, och då blir
här öfverflöd på arbete. De, som här skulle
finna en stor förtjenst och riklig bergning, äro
timmermän, stenhuggare, bagare, murmästare,
smeder, skomakare och segelmakare, m. fl. För
bonden finnes här den säkraste utkomst. För
denna gång kan det vara öfverflödigt att orda
mera härom. A—n;
Sjöolycka. Ångaren Bruiser, på väg
från Hull till London, stötte i söndags åtta
dagar sedan kl. mellan 2 och 3 på morgonen,
kelt nära Aldborough, på den från London
kommande skrufångaren Haswellk, och sjönk
en qvarts timma sednare. Af de 120 å 130
personer som funnos ombord, blefvo endast 99
räddade. Enligt hvad man har sig bekant om
olyckshändelsen, synes densamma oförklarlig.
Det var en lugn natt, sjön var alldeles stilla
och luften så klar att man kunde se på mils-
långt afstånd. Vakten på Bruiser märkte kl.
2 på morgonen ett fartyg (Haswell) men trodde
att det låg för ankar, emedan blott ett hvitt
ljus syntes på masten. I denna villfarelse för-
blef utkiken på Bruiser ända till några minu-
ter före sammanstötningen, oeh kursen ändra-
des derför icke. Då man märkte misstaget var
det för sent och de båda fartygen gingo med:
full maskin på hvarandra. Stöten var så våld-
sam, att Bruiser sjönk inom några minuter.
Bomullskörden i Amerika lo!-
var att bli ganska god och man räknar på åt-
minstone 2 millioner balar: