öns RR ROR RTR RAA
nerade ojemnförligt mycket mera än hennes
andra lemmar.
En presiman i trakten, känd för att vara
synnerligen satirisk af sig, plägade säga: Jakob
vet bäst hvaraf det kommer sig.
Som det omöjligen kunde vara för hennes
skönhets skull vår polistjensteman tagit henne
till äkta, och då hon tillika icke fört någon
förmögenhet med sig i boet, måste man antaga
att det var hennes värdiga hållning och befal-
lande ansigtsuttryck som slagit an på Bumps.
Hon hade en riktig örnnäsa, något för lång
kanhända, tunna läppar, som alltid voro hårdt
sammanpressade och låg panna. Håret var
kammadt öfver en stor valk, och en strutlik
mössa betäckte hjessan.
Sådan var den person, som genom ljudligt
knackande på fängelsets dörr väckte Jakob
Bumps ur hans ljufva drömmar om ära och
utmärkelse, och som oaktadt hans invändnin-
gar envist yrkade att blifva insläppt.
— Du vet, min älskade, att det strider mot
de order jag mottagit, sade han.
Ehuru frun harmades öfver att hon icke ge-
nast blifvit åtlydd, ansåg hon det likväl klo-
kast att för tillfället tala i en mild ton. Hon
erinrade honom om att hon var hans hustru
och icke hade något att göra med de instruk-
tioner, hans förmän behagade meddela honom.
— Blir det kändt, får jag i morgon upp-
bära förebråelser af doktor Titlow, det borde
du besinna, återtog den lille mannen.
Nu var det slut med fra Bumps mildhet.
Med en röst, hvars uttryck kom polistjenste-
annen att darra, yttrade hon några ord, hvil-
3 förtäckta betydelse var ungefär den, att