Bref från Skåne.
(Till Dagens Nyheter.)
Gamla menniskor berätta hurusom det i de-
ras barndoms dagar ansågs såsom en skam att
låna penningar; men icke mindre skam att ut-
låna penningar mot ränta. Försträckte man
någongång en god vän litet penningar så sked-
de detta vanligast utan både ränta och skriftlig
förbindelse. Att taga ränta benämndes procen-
teri och ansågs lika raed ocker. Man egde på
den tiden icke så stora kapitaler som i våra
dagar, och de som funnos blefvo omsorgsfullt
placerade på kistbotten eller förvandlade till
bägare eller andra glimmande silfverkärl, som,
uppställda på hyllan i den torfbetäckta ryggås-
stugan, tillkännagåfvo för den besökande att
han trädt in under en förmögen mans tak. Här
fanns då mycken fattigdom och efter ogynsam-
ma skördar uppstod någongång verklig nöd
bland en del af allmogen, men hvar och en
fick reda sig sjelf så godt han kunde och sista
resursen var tiggarstafven. Konsten att lefva
på kredit var då icke känd. Tider och för-
RR