Den stackars polistjenstemannens och hans
trogna makas häpnad och förskräckelse låta icke
beskrifva sig. De började båda med full hals
ropa på hjelp.
— Tyst galnvingar! röt smuglaren, så vida
ni icke vilja att jag skall skicka er hvar sin
pistolkula genom hufvudet.
Som hvarken mannen eller hustrun närde en
sådan önskan, funno de skäligt att genast upp-
höra med sina nödrop.
— Här, kapten, sade Joe i det han räckte
Redmond ett par pistoler. Ni skall finna att
de äro utmärkt goda: Jag, som sjelf pröfvat
dem, vet att de kunna både skälla och bita,
såsom man plär säga. ... Men hvad skola vi
göra af den här bondtölpen och hans långa
tuktomästarinna? tillade han.
— Dem låta vi intaga min plats, eller hur
tycker m?
Ypperligt.
Diskussionen var slutad, herrskapet Bumps
öde afgjordt.
Som både f. d. fången och hans befriare
voro väl beväpnade, skulle motstånd ha tjenat
till intet; Förgäfves pekade Jakob under vörd-
nadsbjudande tystnad på emblemerna af sin
värdighet och makt, den trekantiga hatten med
guldgalonerna på och stafven, hvilken sednare
låg på bordet bredvid konjaksbuteljen: Joe
fattade honom med den ena och fru Bumps
med den andra handen och förpassade dem in
i cellen så hastigt, att frun, som till följd af
sin längd lätt förlorade jemnvigten, var nära
att falla omkull och slå sin utmärkt framstå-
ende näsa mot golfvet: Lyckligtvis inträffade
icke detta;