Sken och Verklighet. Roman af J. F, Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. A2.) De två smugglarne begåfvo sig från värdshuset jemte Redmond, hvilken följde dem med det blinda förtroende, som endast ett fullkomligt förakt för lifvet eller stor oförvägenhet skänker. I stället för att passera byn, gingo de ungefär en mil längsefter kusten nedanom det berg, som sträcker sig mellan Folkstone och Dover. Omsider hunno de till en besynnerlig öppning i klippan, åstadkommen genom någon naturrevolution. En otalig mängd stenar, hopade om hvarandra, stängde till en del ingången. Sedan de klättrat öfver dessa med fara att bryta benen af sig, befunno de sig vid början af en mörk underjordisk gång. — Halt! sade Jorrocks. — Tänker ni verkligen föra in honom här? frågade Kerl i en ton af öfverraskning. En blick af hans kamrat ålade honom tystnad: För första gången tvekade Redmond. — Detta gömställe är säkert, sade Jorrocks, och jag skall dela det med er.... MHatets ögon, tillade han, kunna icke upptäcka er här, än mindre rättvisans. Om ni misstror mig, så står det er öppet att vända om och gå hvart ni önskar; Jag vill icke tilltvinga mig någon menniskas förtroende. — Jag följer er! var det lakoniska svaret. Under flera minuter fortforo männen att onf