al HBLAUCIHIS VULBaLC VU adl VAUBASUWCIHUHTC ULL HIVULCL.
Så såg man der, bland andra, pastorn vid franska
reformerta kyrkan i Stockholm, rektorn vid Söder-
telje elementarskola, en och annan landtbrukare
från trakten, 0. 8. v.
Mötet öppnades med afsjungandet fyrstämmigt
af psalmen 306: 1, Förgäfves all den omsorg är,
som styrd at Gud ej blifver, etc., hvarefter besty-
relsens för. Södermanlands folkskoleförening ord-
förande hr kyrkoherden Landgren förrättade bön
och helsade deltagarne 1 mötet välkomna. Sedan
derefter hr kyrkoherden Landgren blifvit vald till
ordförande under mötet och skollärarne hrr Hell-
berg från Lilla Mellösa samt Walin i Årdala ut-
sedda till -protokollsförare, börjades diskussionen
öfver de uppställda frågorna.
Förstå frågan, huru de sednaste kgl. cirkulären
angående katekesundervisningen böra tolkas och
tillämpas (se gårdagsbladet), föranledde en längre
och ganska. liflig diskussion, uti hvilken kyrko-
herdarne hrr Hamnström, Malmborg, Häggman,
Wennerström, Lindberg och Larsson samt skol-
lärarne hrr Erixon från Wingåker, Karlson från
Norrköping och Wallin från Upland hufvudsakli-
gast deltogo.
Ordföranden upplyste, att ehuru frågan egentli-
gen anginge presterskapet, :bestyrelsen dock, alden-
stund den kateketiska undervisningen börjar och
grundlägges i folkskolan, och enhet i folk- och
nattvårdsskolans kristendomsundervisning vore nö-
dig, ansett frågan berättigad, emedan det ej vore
utan vigt att inhemta skollärarnes tankar. Under
diskussionen visade sig också, att tankarne vore
delade. Under det skollärarne utan undantag an-
sågo den verbala utanläsningen af Lindblomska
katekesförklaringen olämplig och ganska hinderlig
för en lefvande kristendomsundervisning, och fler-
talet af det vid mötet församlade presterskapet
ogillade det sätt, kvarpå denna utanläsning vanli-
gen hittills bedrifvits, syntes dock några af det
sednare draga i betänkande att obetingadt förkasta
densamma.
Kyrkoh. Hamnström förordade isynnerhet utan-
läsningen; föreslog att lilla och stora (eller Lind-
blomska) katekesen borde följas åt från början och!
jemföras.
Hr Erixon invände, att på detta sätt första eller
lägsta klassen kanske endast skulle komma att
sysselsättas med första hufvudstycket, och dervid
ganska länge uppehållas, utan att få veta något
om sin skapare och återlösare; yrkade i stället att
hvarje klass skulle genomgå hela katekesen, men
först i korta utdrag. Sålunda borde i den lägsta
klassen eller afdelningen förekomma endast text-
orden af lilla katekesen, inledda och framkallade
genom muntligen berättade - bibliska historier, och
kanske också inlärda genom muntlig föresägning,
ifall barnen ännu icke egde god innanläsningsför-
måga; i andra klassen, der äfven hela katekesen
genomgås, medtages, jemte textorden, Luthers för-
klaring och i den tredje redogörelse för de lärdo-
mar i den Lindblomska förklaringen, hvilka icke
redan inhemtats af Luthers lilla katekes.
Kyrkoh. Malmborg instämde med hr Erixon i
fråga om sättet attfördela undervisningen, uti hvad
man kunde kalla koncentriska cirklar, af hvilka
hvarje ny erhåller större periferi än den närmaste
inre, men den minsta, så väl som den största, dock
är en hel cirkel; ansåg att Lindblomska förklarin-
gens många omsägningar af hvad som redan inne-
hålles i lilla katekesen, fastän med andra ord eller
blott annan ordställning, endast förorsaka förvir-
ring, om båda uttryckssätten — lilla katekesens och
Lindblomska förklaringens — skola utanläsas; det
vore nog om de sednare innanläsningsvis jemföras
med lilla katekesen; beklagar, i likhet med före-
gående talare, den tanklösa och origtiga utanläs-
ningen. .
Kyrkoh. Hamnström yrkar ej på en oförstån-
dig utanläsning, men vill ej lemna åt hvars och
ens godtycke att bestämma hvad som skall utan-
läsas eller icke och anser derföre äfven Lindblom
böra i minnet inhemtas; kan ej förstå hvarföre man
är så rädd för utanläsning, eller hvarföre den skall
anses. så fördömlig; försvarar sitt föregående
yttrande, att första hufvudstycket af både lilla och
stora katekesen bör läsas innan det andra företa-
ges, ty ett 8-årigt barn kan icke fatta andra huf-
vudstyckets trosläror. :
Kyrkoh. Malmborg vill lägga lilla .ketekesen till
grund för undervisningen och anser denna böra
föregå Lindblomska förklaringen. :
Hr Erixon tror att icke allenast 8-åriga, utan till
och med 7-, 6-, ja 5- och 4-åriga barn med vanligt
barnaförstånd kunna enfaldeligen fatta att Gud
Fader är deras skapare, Kristus deras frälsare,
0. 8. v. och här vore endast fråga om sjelfva text-
orden: Jag tror på Gud Fader,, jag tror på Jesum
Kristum, Guds enda Son, vår Herre, (det öfriga af
andra artikeln, som egentligen är en kortfattad
biblisk historia öfver nya testamentet, skulle, om
man så ville, kunna uppskjutas till en följande
klass), o. s. v. Beträffande öfverlemnandet åt hvars
och ens eget bedömande, af hvad som skulle läsas
af stora, katekesen, vore faran deraf ej så stor,
då ju alltid lilla katekesen, som ej blott skall läras,
utan ock utanläsas, innehåller allt det väsendtliga
af vår kristendomslära; tror icke att utanlexandet
af Lindbloms förklaring öfver Luthers förklaring
till katekesen har något väsendtligt samband med
saligheten eller fördömelsen, och vet sig ej
hafva yttrat någon förskräckelse för minnesläsning;
naturligtvis afser all undervisning ett inpräglande
i minnet af det som skail läras; men i afseende
på sättet för barnet att inhemta sina kunskaper,
är det stor skilnad emellan det, då läraren först
muntligen meddelar barnen undervisning och bar-
nen sedan sjelfva genom eget begrundande eller
forskning uti antagen bok söka vidare inprägla
den, samt-.det motsatta, då barnen först skola i
minnet insamla. ett dödt kapital, det är en ofat-
tad lexa, uti hvilken läraren sedan skall söka
ingjuta lif; erfarenheten hade lärt talaren förkasta
det sednare. .
Kyrkoh. Häggman frågade: bvem af oss begri-
per tronsartiklarnes lärosatser? Säga vi icke der-
före enfaldigen: jag tror! Det är oss nog, att den
himmelske Fadren sagt det. . Hvad ordningen af
katekesens hufvudstycken beträffar, fästade talaren
uppmärksamheten derpå, att vår Herre sjelf börjat
med evangelium; anförde derpå flera exempel ur
både gamla och nya testamentet.
Kyrkoh. Wennerström anser en förnuftigt drif-
ven utanläsning icke skadlig, dock bör förklaring
alltid föregå; anser en lämpligare förklaring af
Luthers lilla katekes utan frågor och svar behöf-
lig. (Flera talare upplysa att sådana finnas, ehuru
icke sanktionerade, t. ex. Lindbergs, tryckt i Ny-
köping 1866, Erixons, tryckt i Norrköping 1862,