na med yttringar af missnöje utaf folkbopar, som samlade sig vid parlamentets port. Den gamla ministeren, som ännu utöfvade sina embeten, i afvaktan på att de nya ministrarne skulle hinna i ordning att öfvertaga dem, vidtogo till skydd för de skymfade wunderhbusledamöterna några åtgärder, som då blefvo temligen skarpt klandrade af de frisinnade tidningarne. De förordnade t. ex. att inga obehöriga skulle få gå eller stanna på den sidan af gatan der parlamentshuset ligger, och detta blef ansedt för ett obehörigt lutrång i friheten. Efter några dagar kom den nya Tory-(konservativa)ministeren till statsrodret och förklarade genast att den icke ämnade göra någonting för representationsreformen. Engelsmännen började på sitt vanliga verksamma sätt att hålla stora folkmöten i alla landsändar och att der uttala sitt enhälliga ogillande öfver den nya ministeren samt sin önskan att reformen winåtte komma till stånd. Det är ett sådant möte som i måndags varit hållet i Hyde Park i London, och hvilket den konservativa ministeren tagit sig före att skingra medelst polis å la Wallenberg. Men Londons-boerna och Engelsmännen, ehuru mycket laglydiga och mycket slafviska under sin adel i allmänhet, äro icke de som stanna vid halfgjordt arbete, när det handlar om att genomdrifva en sak, som hunnit rätt fatta rot i det allmänna medvetandet. De slag polisen utdelat i Hyde Park kännas elektriskt i den aflägsnaste by, och man skall sannolikt få se att de, tvertersot upphofsmännens önskan, drifva på reformen långt mäktigare än all John Brights vältalighet hittills förmått.