na med yttringar af missnöje utaf folkbopar,
som samlade sig vid parlamentets port. Den
gamla ministeren, som ännu utöfvade sina em-
beten, i afvaktan på att de nya ministrarne
skulle hinna i ordning att öfvertaga dem, vid-
togo till skydd för de skymfade wunderhbusleda-
möterna några åtgärder, som då blefvo temli-
gen skarpt klandrade af de frisinnade tidnin-
garne. De förordnade t. ex. att inga obehöriga
skulle få gå eller stanna på den sidan af gatan
der parlamentshuset ligger, och detta blef an-
sedt för ett obehörigt lutrång i friheten.
Efter några dagar kom den nya Tory-(kon-
servativa)ministeren till statsrodret och förkla-
rade genast att den icke ämnade göra någon-
ting för representationsreformen.
Engelsmännen började på sitt vanliga verk-
samma sätt att hålla stora folkmöten i alla
landsändar och att der uttala sitt enhälliga
ogillande öfver den nya ministeren samt sin
önskan att reformen winåtte komma till stånd.
Det är ett sådant möte som i måndags va-
rit hållet i Hyde Park i London, och hvilket
den konservativa ministeren tagit sig före att
skingra medelst polis å la Wallenberg. Men
Londons-boerna och Engelsmännen, ehuru myc-
ket laglydiga och mycket slafviska under sin
adel i allmänhet, äro icke de som stanna vid
halfgjordt arbete, när det handlar om att ge-
nomdrifva en sak, som hunnit rätt fatta rot i
det allmänna medvetandet. De slag polisen
utdelat i Hyde Park kännas elektriskt i den
aflägsnaste by, och man skall sannolikt få se
att de, tvertersot upphofsmännens önskan, drifva
på reformen långt mäktigare än all John Brights
vältalighet hittills förmått.