fn NE 6
att min stackars häst får något att äta, ty han
har varit på benen hela dagen; och jag skulle
gerna sjelf vilja ha ett glas whisky, ty det brän-
ner i min strupe.
Man skyndade genast att efterkomma gub-
bens önskningar. Hästen lemnades till en ne-
ger, och fem eller sex händer, som omslöto
whiskybägaren, utsträcktes ögonblickligen mot
den gamle mannen, hvilken dervid icke kunde
låta bli att le helt godt.
— Hvarföre kommer ni hit just i dag, Jen-
kins? frågade postmästaren. Vi fråga derföre
att ni icke kunnat infinna er på en lägligare
tid. Saken är den att vi skickat bud efter er;
men Billins kunde icke finna ert hus och efter
mycket letande måste han vända tillbaka. Det
är blott en liten stund sedan han återkom från
sin långväga utflykt.
— Hittade icke Billins till mig? sade den
gamle. Det är väl ej så underligt; jag förvå-
nar mig endast öfver att han kunde leta sig
tillbaka hit.
— Ja, för tusan, ropade den unge mannen,
ni ligger ju gömd som ectn björn i idt, och de
många små bäckarne se ut den ene precis som
den andra. Jag kom till den der sumpiga
trakten, ni vet, i närheten af Röda floden och
hörde en hund skälla. Då trodde jag mig vara
framme, men det var alldeles omöjligt att rida
eller gå öfver träsken. Jag band min häst,
må ni tro, vid ett träd och steg på helt djerft,
men sedan tackade jag min Gud att jag kunde
praktisera mig tillbaka till den fasta plats der
hästen stod. Det blef då för sent att vidare
söka efter er.
— Ni höll er för mycket åt norr, sade gub-