flera sådana sparbanksböcker 1 hans ego. Ma man skänka sin beuudran åt sådana drag af rättskaffens ädelhet hos en person, hvilken både behöfde och såsom sin med all rätt välfångna egendom kunde betrakta dylika bötesmedel, helst han, enkel i seder, var hushällsaktig ända till ytterlighet för sin egen person, hvarföre :fven förtalet ville se uttryck af snikenhet uti de täta och obevekliga angifvelserna och laga åtalen. Denna känsla för det rättvisa var ett så egendomligt dri:g hos U., att den stundom förde honom öfver alla vanliga gränser och gaf hans uppförande utseende af trilskhet, ehuru det endast var uttrycket af den mest obemingda och hänsynslösa rättskänsla, såsom flere tilldragelser lagt i dagen. Undberg skulle gifta sig. Ett par dagar före den utsatta bröllopsdagen kom på sqvallerväg till U:s kännedom ett yttrande af en utaf honom ofta efterhållen tjufskytt, att denne jemte en kamrat tänkte göra sig en rolig jagt vid detta tillfälle. U. sade intet, men af förhållandena uttänkte han, aha, det måtte ska bli på Tocknön det! — Dagen före bröllopet åtföljde han sin husbonde till en Jägarförbundets prisskjutning och på hemvägen sent på aftonen bad han att få gå utaf, der vägen ledde vill den anade jagtplatsen, förklarande avt han tänkte sig till Tocknön och ämnade ligga der öfver natten. Hvad skall du der och göra, det är ju din bröllopsdag i morgon och dertill söndag?, — Jo, så och så förhåller det sig och jag beger mig dit. — Låt vara det der, din bröllopsdag skall du vara hemma, det var väl bara prat. — Jag kommer hem tids nog, god natt, löjtnant! — Sagdt och gjordt, han begaf sig af, öfverraskade och afväpnade ganska riktigt tjufskyttarne och kom den två mil långa vägen hem till bröllopsgården i lagom tid till den utsatta vigseln. Vid 23 års ålder kom han till As och var då, genom en helt och hållet försummad undervisning, knappast i stånd att läsa hjelpligt innantill i bok. Om skrifning hade han ingen aning, såsom den der från pojkåren, föraktande hvarje annan sysselsättning, dagligen drifvit omkring i skogen jemte fadren, som äfven var skogvaktare, i Östergötland. Af sin husbonde på Äs, som värderade U:s goda egenskaper, lärde han sig både läsa, skrifva, räkna och rita, samt landtmäteri, så att han på egen hand uppgjorde korrekta kartor öfver flera skogstrakter, som förut varit ouppmätta. Under sina jagter medförde han i skjutväskan ekollon, lärkträdsfrön och andra frön af ädlare trädarter och nedlade dem i jorden, der han ansåg platsen vara lämplig. Hans största grämelse när han kände döden nalkas var deröfver, att han skulle öfverge sina kära skogsplanteringar, angående hvilka han fruktade att de skulle vanvårdas af en efterträdare. Mot sin husbonde på As, som personligen på vinteraftnarne meddelat honom de teoretiska kunskaper han egde och alltid behandlade honom mera som en vän än som en tjenare, trots hans ofta konstiga lynne, hyste han en trogen och tacksam erkänsla; och denne var den enda auktoritet som gällde inför honom. Ins. har här tagit vara på några enstaka drag af denne ovanlige mans skaplynne, framställande honom såsom en verklig typ för den äkta manliga och hänsynslösa pligtkänsla, hvilken någon gång gör sig gällande såsom en ren naturdrift hos den obildade mannen, som ej genom tidig uppfostran eller filosofiska betraktelser arbetat sig till en högre uppfattning af menniskans skyldigheter. — Afven såsom jägare öfverträftades U. af få. Ehuru ovanligt säker skytt, var han sällan skottsnål på annat än rofdjur. Genom sitt ständiga och outtröttliga skogslif hade han gjort sig hemmastadd med såväl djurens instinkter, som topografiska och andra naturförhållanden, hvilket gjorde att hans ständigt vakna och skarpsinniga iakttagelseförmåga ställde honom för den mindre erfarne i jemnbredd med dessa Amerikas indianer och skogslöpare, hvilka Cooper och Irwing tecknat för oss. Under hans ständiga skogslif är det således tydligt atv skogens invånare af alla tillgängliga slag måste lemna honom en väldig tribut; och räfven efterhölls af honom och hans kamrat så, att de otta måste söka detta vildslag i andra socknar. Dessa båda jägares räfhundar ha ock under sista årtiondet varit vida beryktade inom länet, — vi kunna nästan säga inom landet; och U. kunde hufvudsakligen genom skinnprodukter och skottpengar sammanspara omkring 3000 rdr till sin död. Hans öfver härdigheten drifna envishet under sina jagter utvecklade under de två senare åren hos den af naturen ej starkt byggda kroppen ett förstörande anlag, som slutligen under lungsotens sorgliga mask för hans vänner blottade, att hans kraft för alltid var bruten och hans snara bortgång att motse. Vi skulle önska, att mönstret af denne nu ofullständigt tecknade man stode talande och lifligt för hvarje yrkesmans ögon, till största skydd och säkerhet för vår fosterländska skogsoch jagthushållning — och uttala dermed ett vänfast frid åt hans minne!