Erik Gustaf Undberg ).
Undberg, hvad är detta för namn? Hvad har
denna tidskrifts läsare dermed att beställa? —
Vi gissa att flertalet läsare göra sig dessa frågor.
Undberg var under sednare delen af sin 39-
åriga lefnad anställd såsom skogvaktare och
Jägare vid Julita gårds och A3 säterier, beläg-
na i norra delen af Södermanland. Han dog
af lungsot i början af detta år.
Vi äro vana att se minnesteckningar endast
öfver män, som genom slumpen eller egen kraft
trängts fram i samhällets förgrund och der ge-
nom förtjenster gjort sig synliga öfver mäng-
den. Må vi till ombyte någon gång betrakta
en enkel, men upphöjd karakter hos någon bland
dessa män af folket, hvilka, verkande i det ty-
sta och snart glömda, dock under sin lefnad
framstått såsom en värdig föresyn bland sina
samtida. Framstående vetande och talanger,
förtjenster om det allmänna 0. s. v., blända
och lysa på afstånd, deras innehafvare uppbä-
ras af sin samtid — de ega häruti både en
liflig eggelse och en belöning; men mången
gång bleknar deras ljus vid sidan af den rätt-
skaffens mannen ur hopen, den der har intet
och behöfver intet mer än sig sjelf, tillfreds-
ställelsen hos sin pligtkänsla och sin ringa, men
förnöjda lefnadslott. För minnestecknarens ögon
framstod Undberg såsom en stjerna af första
ordningen inom sin konstellation.
Såsom många bland våra läsare känna, är
skogvaktarens lott ej afundsvärd inom ett om-
råde der sjelfsvåld, försumlighet och muteri en
gång fått innästla sig. Med sinne för det till-
börliga och rätta samt karakter att ej låta in-
verka på sig blir han der snart utsatt för bit-
tert hat, ilsket bemötande af dem han blottställt,
samt föremål för hvarjehanda komplotter och
baktal. Då gäller såsom enda rättesnöre för
honom att vara in i minsta småsak karaktersfast
och utan undseende, om han ej sjelf skall blif-
va i annan mening fast för lastare och framstå
uti en falsk dager och ställning till alla parter.
Uadberg lyckades, helt och hållet i följd af sin
ovanligt stora karaktersfasthet och pligtkänsla,
att förvärfva sig en säker ställning inom sitt
område, så att det der förut ej ovanliga sjelfs-
våldet och försnillningen inom kort blefvo stäf-
jade, på siutet aldrig ens försöktes — och hans
husbönder kunde förklara: sådan skogvaktare
och sådan ordning i skogsskötseln få vi aldrig
mer; han var vida strängare än vi sjelfva. Så,
till exempel, hände det någon gång att, då han
för husbonden anmält åverkan och uppgifvit
personen, den senare, af medömkan med den
felandes ställning, och anseende skadan vara
underordnad, ville låta saken oanmärkt passera
eller gifva nåd för rätt. Kände U. då att den
felaktige eller någon annan visste saken vara
af honom upptäckt, eller att den var så be-
skaffad att den nödvändigt måste upptäckas,
så var han oböjlig att till näpst beifra förseel-
sen. Ty, — sade han, fullkomligt i sin rätt,
— i er sak kan ni såsom husbonde göra huru
ni vill; men känner man till min vetskap der-
om, då är den saken min och rätt måste gå
för nåd, så vida jag skall kunna vara skogvak-
tare. Sålunda hände det åtskilliga gånger, att
lagbrytare blefvo fällde till för deras ställning
ganska betydliga åverkansböter. Den andel deraf
som tillföll Undberg uttog han på öret; men,
) Skildringen af denne jägare utan fruktan och
utan tadel,, är hemtad ur Svenska Jägarförbun-
dets nya Tidskrift.
LT er